Bikram-yoga!

Igår skaffade jag mig en ny erfarenhet som jag länge längtat efter! Jag och min vän Jenny bokade tid på BYM i Malmö och körde ett 90 minuters-pass Bikram yoga.
Vi blev väldigt väl emottagna och fick som nybörjare en lite genomgång och förberedelse på vad som komma skulle. Jag hade, precis som instruktionerna uppmanat mig, tagit med två handdukar, men när jag såg den där på mattan kände jag att nä, jag får nog hyra en ändå. Min var bara för liten. Instruktören sa "äsch, den räcker säkert, man svettas inte så mycket första gången", men jag känner ju mig själv och min svett och beslöt mig för att hyra ändå.
Det visade sig vara ett vist beslut. Efter kanske tio minuter var jag helt genomsvettig. Temperaturen låg på stadiga 40 grader och det droppade från armbågarna och hela kroppen var täckt av små svettdroppar.
Positionerna var ganska välkända, där var ett par jag aldrig testat förr, men det var lite mer osinnligt än vad jag tänkt mig. Body Balance har ju alltid för avsikt att vara sinnligt men samtidigt tufft. Man blir som instruktör uppmanad att försöka hitta effektiva, men fina formuleringar för att få sina elever dit man vill. Här var det väldigt rakt på: "räta ryggen, sträck armarna, sträck fingrarna, sträck, sträck sträck!!". Det är ju inte heller samma flöde som i ett BB-pass, utan mer lösa positioner, med små korta stunder av aktiv vila emellan.
Sen känns det långt med 90 minuter, i allafall första gången när man inte har nån aning om hur lång tid som gått, hur mycket som är kvar osv. Jag tränar ju aldrig mer än en timme i vanliga fall, så 90 minuter är långt oavsett.
Under nån period när vi inte haft dricka-paus på länge kände jag att det blev RIKTIGT jobbigt. Jag var törstig, blev lite yr och det var verkligen supertuff träning. Riktigt tunga yoga-positioner och så värmen. Jag gillar ju dock hög värme, skulle säga att min favorit-temperatur är ca 30 grader, och under ett Body Step-pass blir det ofta väldigt varmt i lokalen, samtidigt som jag själv blir oerhört varm och värmen jag kände under hot-yogan var inte mycket värre än det.
Men jag gillade det! Nu tänker jag mer och mer att jag kanske skulle tagit det där erbjudandet att gå så mycket jag ville under 30 dagar, men samtidigt vet jag att det tidsmässig inte hade funkat. Fast lite ångrar jag mig... jag är plötsligt så oerhört sugen på att köra mer yoga och inte alls speciellt taggad på att gå på Body Step likväll... kanske blir det en löprunda i vår-ljuset istället :)

I övrigt har helgen sett ut mycket såhär <3

Lite trulig för att storasyrran har gungan...

Jag fick tillfälle att vårstäda i fina stugan och bära ut alla kuddarna från vinterförvaringen. Denna säsongen blir det fasadmålning om allt går enligt planen. 

Knatte-patte

Jag har små bröst, det har jag alltid haft faktiskt. Inte ens när jag ammade blev de särskilt stora, och det har alltid funkat bra tycker jag. Visst fanns det väl en tid där nån gång på gymnasiet då jag önskade att de var större, men nu skulle jag aldrig vilja ha stora bröst. När de var som störst upplevde jag att de var i vägen när jag tränade, det var drygt att ligga på mage och krävde minst dubbla tränings-BHar för att inte hoppa runt och göra ont.

Detta innebär dock inte att jag går utan bh eller ens kan köpa vilken bh som helst. Jag HATAR att inte ha bra stöd för brösten och de senaste åren har jag bott i den här (tränings-) BH-n från Lindex. Jag har på äldre dagar blivit oerhört känslig för hårda bågar som skär in och för att det sitter för löst eller instabilt under brösten.

Så för nån vecka sedan fick jag en reklam på Facebook. Det var ett företag som heter Miss Mary of Sweden och jag tyckte deras produkter såg så rejäla och bekväma ut att jag gick in på deras sida och beställde två BHar. Breda modeller, stabila, breda axelband, men ändå mjuka ochsnygga.  Sen gick jag verkligen och väntade på att de skulle komma.
Efter en vecka dök de upp och jag provade direkt och.... ALLDELES för stora. Båda två. Fastän jag kollat deras "size-charts".
Jag blev såklart jättebesviken, för jag hade så mycket sett fram emot två riktigt bra och snygga BHar och så blev det inte alls så. Det blev ingen ny BH alls och tillbaka till träningstoppen från Lindex.
Jag förberedde för att skicka tillbaka dem, men kunde inte hitta nån retur-lapp att frankera med. Så då passade jag på att maila och fråga, och frågade även varför de inte har A-kupa i en enda av deras produkter.
Då fick jag svaret att A-kupa inte säljer och att det är jag som ska stå för returen. Kanske är det bara jag, men jag tycker det känns OERHÖRT drygt att betala retur för något som jag inte ens kan behålla.  Det enda jag står kvar med är förlorade pengar. Jag kan tycka att om man säljer ett plagg som är så känsligt storleksmässigt som en BH via nätet så borde man ha fri retur. Kan nämnas att de inte alls var billiga heller... Men jag borde såklart ha kollat upp det tidigare och nu är det bara att bita ihop och betala. För er som ändå blir sugna på dessa BHar som verkar underbara, men som då inte finns i A-kupa kan ni kolla mer här. 

En sak jag gjorde när Miss-Mary-BHarna passade så dåligt var att googla "Bh för små bröst" och hittade då ett blogginlägg som Cecilia Blanken skrivit på Mama. Hon har konstaterat att hon har knatte-patte och tipsar om några olika märken, bland annat Calida. Jag beställde en Calida Sensation Soft från Timarco häromdagen och nu håller jag tummarna att den ska vara superskön!

Det är inte flickan på bilden som skrivit texten :) 

Sit-ups??

Igår var Body Step inställt och jag tog det som erbjöds istället, ett pass som skulle bestå av en halvtimmes Core och sen cirkelträning. Fine enough tänkte jag och gick dit, ganska taggad och magen full med pasta (bådar gott för nån vars träningsform är helt beroende av vad jag ätit innan)

Det började bra med att hon gick igenom övningarna till cirkelträningen. De var inte jättekreativa, men jag kunde ändå se att det skulle bli jobbigt.
Så körde vi igång med core och vad gör vi? Jo SIT-UPS! Till förbannelse. Raka, trista sit-utps. Pulsa på toppen, händerna vid tinningen. Och så några sneda med benen fällda åt sidan och så raka igen. Fötterna i golvet, upp på tårna. FÖR FASEN vad tråkigt! Det kändes plötsligt som om det var år 1996 och jag låg på golvet i Gerdahallen i Lund och gjorde sit-ups för allt vad tygen höll, för det var så man fick platt mage. NÄ! Vet ni vad? Det är de inre magmusklerna som ger platt mage. De är korsetten som håller samman alltihop. Sit-ups däremot tränar sexpacket. Nu var alla nya, roliga magövningar bortglömda och jag låg och gjorde sit-ups i en halvtimme istället. Eller förresten, vi gjorde den här "ligg på rygg och doppa raka ben i golvet" övningen, som ju inte heller är särskilt kreativ, men jobbig iaf. Och så gjorde vi sidoplanka och kanske 10 sek vanlig planka.
Därefter gjorde vi rygglyft enligt "ligg på mage, händerna vid örnonen, blicken i golvet och lyyyyft". Mycket kreativt. Även den körde vi på Gerda....
Jag var inte så imponerad.
Men det tog sig ändå eftersom cirkeln blev helt olidligt jobbig. Den innehöll inte heller särskilt revolutionerande övningar: "armhävningar" "jägarsits""hopprep" "burpies".... Nåja. Jag blev i allafall sinnessjukt trött och orkade knappt cykla hem. Under vissa delar av passet försökte jag låtsas att jag var en Duracell-kanin. Det gick sådär :)

Nu hade det ju passat med några bilder från -96, men det kan jag tyvärr inte bjuda på för de sitter i nåt album som ligger djupt inne i förrådet. Och svett-bilden jag tog häromdagen är på iPaden hemma.. Så det blir en bild från väggen i pysselrummet som är så vackert dekorerad :)

Hemgjorda planteringskärl till vårens frön

Jag köpte det fina lilla drivhuset "Socker" från Ikea. 149 kr tror jag det kostade.

Häromdagen var jag inne på Mokkasins blogg (som för övrigt alltid är helt sjukt LJUVLIG) och hon hade blivit väldigt inspirerad av det här.
Eftersom vi länge har tänkt bli lite bättre på att odla passade det utmärkt! Vi har tidigare år kört lite enligt stilen "kasta ut lite fröer - se på när två-åringen röjer runt i jorden - inte vattna - bli förbannad när inget växer :)
Av någon anledning har vi inte varit helt nöjda med resultatet. Morötter som är 4 cm långa och 7 mm i diameter är väl ungefär vad vi fått till och nu, när barnen blivit liiiite större tänkte vi ge oss på det med lite mer ambition och med lite mer kärlek.
Så när mina föräldrar föreslog att de skulle ta barnen mellan lördag och söndag tackade vi glatt jag och åkte till Ikea och köpte drivhuset Socker (och en del annat... kan ni tänka er?) Sen åkte vi till ICA Maxi och köpte pallkragar. Tyvärr hade locken till kragarna inte kommit in, men vi ska beställa. Locken förebygger ju lite det här med två-åringen som blandar alla fröer och river upp allt smått som gror :)
Eftersom Granit ligger mitt i stan blev det inte att vi åkte dit, och jag tänkte att jag minsann kunde hitta en tutorial eller instruktion på hur man fixar såna där tidningspappers-krukor utan den där "krukmakaren". Och det gjorde jag. Och nu tänkte jag berätta hur jag gjorde, så ni slipper göra allt nybörjarmisstag.
Förutom att de blir väldigt fina, är billiga och enkla att göra, så är det smidigt för man kan plantera ut hela lilla kärlet sen, och så förmultnar tidningspappret!
Smart!!

Flaskan

Först gäller det att hitta lämplig flaska att bygga sina planteringskärl runt. Jag ville att de skulle bli ganska små i diametern och jag förstod när jag såg tutorials på Youtube att det är bra om flaskan går upp i botten så man har möjlighet att trycka in pappret där för att skapa en bra botten. 

Jag hade turen att hitta en liten present-vinäger-flasta som hade en diameter på typ 6 cm och en ordentlig urholkning i botten. 

Jag tror att det finns ganska smala Glögg-flaskor eller typ vinäger/olje-flaskor som också kan funka. 

Jorden

När man ska frö-så ska det, enligt uppgift, fungera allra bäst med så kallad så-jord. Den är lättare och luftigare än planteringsjord. Fanns att köpa på ICA. 

Tidningspappret

Jag klippte bord häftklammerna och sen klippte jag tidningen på mittuppslaget. Då får man bitar som är typ 30x40 cm. 

Dessa bitar vek jag på mitten, sen vek jag ner en kant på typ 2,5 cm. Detta bara för att kärlen inte skulle bli för höga, och för att jag inte orkade klippa. 

Skapa planteringskärlet

Först rullar man tidningspappret runt flaskan. Se till att det är ca 4 cm från flaskans botten till kanten på tidningspappret. Det är den delen du ska vika in sen för att skapa en botten. 

Ha den nedvikta 2,5cm-kanten utåt, annars blir det svårt att få upp flaskan. 

Sen ska du vika botten. Det var här jag upptäckte att det blev bäst om man var väldigt systematisk. Börja vika ner i skarven, och fortsätt sen vika runt. Vi alltså inte först här, sen där, utan vik systematiskt runt flaskan, motsols eller medsols, och tryck ner pappret ordentligt i bottengropen. 

Dra sen upp flaskan och vänd på kärlet och tryck till botten med fingrarna. Tjohej! Klart!

Fyll kärlen med så-jorden, pressa inte ihop den utan bara häll i så det är luftigt. 

Sen är det bara att följa instruktionerna på fröpåsen och rocka loss. Jag har ju länge sparat på alla glasspinnar, helt övertygad om att de nån gång skulle komma till användning och minsann om det inte hände just nu! 

Glöm inte vattna och sätt sen dina fina små planteringskärl i drivhuset och ge dem ljus och vatten och kärlek och håll tummarna att det VÄXER!!

Pilbågens förskola

Igår var jag på föräldramöte på dagis, och det är bara helt UNDERBART att mina barn får lov att tillbringa sina dagar där, tillsammans med folk som VERKLIGEN brinner för sin uppgift. Som varje dag värdesätter att SE och LYSSNA på varje barn. Som låter barnen vara med och bestämma, som tar med dem på olika saker, låter dem ta ansvar och lära sig.
De har stor del i Viras utveckling till en mogen, omtänksam och harmonisk flicka. Även Lills såklart, men när man bara är ett handlar det ju mest om att må bra och vara glad i sin dagis-situation.
Pilbågens förskola är helt fantastisk! Ni som jobbar där gör ett otroligt bra arbete och jag är så oerhört glad att enbart på grund av slumpen hamnade hos er!

Visst, gården är kanske inte världens största eller finaste, men mina barn ÄLSKAR ju ändå lervälling, och det är ju DE som ska vara där :) 

Man kan säga att Vira ofta går in helhjärtat för det här med att hoppa i vattenpölar :) 

Jag blurrade de andra barnen på bilderna, vill inte ta några risker med att publicera andras barn på nätet.

Morgonträning med lillebror

Idag träffade jag och Max min yngsta lillebror, Hampus på Fitness24Seven vid Anna Linds plats i Malmö. Jag tvingade min bror att köra igenom mitt pass, vilket han naturligtvis klarade utan problem.  Frågan är om han ens tyckte det var särskilt jobbigt.
Själv utmanade han mig att göra nån övning som heter DragonFly. Det såg så lätt ut när han lades sig där mot ribbstolen, gick upp på skulderbladen och sen sänkte benen nästan ända till marken, och lyfte dem igen. Det var inte lätt. Det var nästan helt omöjligt. Iallafall för mig. Om ni är nyfikna kan ni kolla in den här
Jag lyfte benen, började sänka dem, men ganska snart orkade min kropp inte hålla emot längre och alternativen var att antingen låta benen rasa till marken, eller snabbt lyfta upp dem igen.
Så nu har jag nåt att öva på! Jag hoppas han hänger med fler gånger, han har så roliga saker för sig, så spännande mål och akrobatiska idéer :)

Hampe skrattar gott åt mina försök till Dragon-Fly. Det var inte bara jävligt jobbigt, utan också riktigt svårt att få till tekniken tyckte jag. 

Jag tvingar Hampe att göra Cobra från Body Balance. En tricepsarmhävning med ena foten pekande mot taket. 

Nöjda syskon

Bara att kämpa på.

Ni vet den där känslan när man verkligen känner sig i form. När allt flyter på, när man känner att konditionen är på plats, liksom styrkan, smidigheten och balansen. Dit hade jag nått för snart två veckor sedan. På söndagen var vi som planerat ute på en cykeltur i skogen, jag, Max och Napoleon. Vädret var inte toppen, men jag var! Det kändes att all tid på löpbandet hade gjort under med konditionen och jag hade bra tryck i benen och var bara helt lycklig! Här ville jag vara! Detta var toppform!

På måndagen vaknade jag med feber och därifrån gick det bara utför. Jag fick influensan från helvetet. Kan faktiskt inte minnas när jag senast var så dålig. Det var över 39 graders feber i tre hela dagar, jag var så orkeslös att bara tanken på att resa sig gjorde mig utmattad. Samtidigt var båda småtjejerna sjuka, och Max hade galet mycket att göra på jobbet. Det var inte vår bästa vecka om man säger så....
Det är märkligt hur man under sådana omständigheter helt stänger av sitt vanliga liv och bara koncentrerar sig på att överleva. Inte förrän på torsdagen skänkte jag en tanke åt min kalender. Vad stod där? Vad hade jag missat denna veckan? INTE EN TANKE hade jag tänkt på detta förut.

Förra lördagen var jag iallafall tillräckligt pigg för att släpa mig ut i vårvädret tillsammans med familjen och goda vänner. Nära oss finns världens smultronställe; en liten sjö och grillplats i direkt söderläge. Alldeles alldeles underbart! 

Helena gör sitt bästa för att övertyga Lill att bad inte är lämpligt just nu. 

Lill-skrutten!

Vira skrutten

Sen var jag svag. Jag är fortfarande svag. Hostan hänger i och den dåliga känslan i lungorna så fort jag blir lite andfådd. Och det känns såklart för jävligt. Där var jag på topp och nu är jag där inte längre. Igår tränade jag för första gången sen den där cykelturen, Body Balance hemma. Det gick bra, men jag kände att jag tappat form. Svaga ben, svag bål som inte på samma sätt klarade hålla mig uppe i yoga-positionerna. Men det är bara att kämpa på och ta sig tillbaka. Nu vet jag iallafall hur det känns, nu vet jag var jag VILL vara!
Heja mig! Tänk positivt!