Bara att kämpa på.

Ni vet den där känslan när man verkligen känner sig i form. När allt flyter på, när man känner att konditionen är på plats, liksom styrkan, smidigheten och balansen. Dit hade jag nått för snart två veckor sedan. På söndagen var vi som planerat ute på en cykeltur i skogen, jag, Max och Napoleon. Vädret var inte toppen, men jag var! Det kändes att all tid på löpbandet hade gjort under med konditionen och jag hade bra tryck i benen och var bara helt lycklig! Här ville jag vara! Detta var toppform!

På måndagen vaknade jag med feber och därifrån gick det bara utför. Jag fick influensan från helvetet. Kan faktiskt inte minnas när jag senast var så dålig. Det var över 39 graders feber i tre hela dagar, jag var så orkeslös att bara tanken på att resa sig gjorde mig utmattad. Samtidigt var båda småtjejerna sjuka, och Max hade galet mycket att göra på jobbet. Det var inte vår bästa vecka om man säger så....
Det är märkligt hur man under sådana omständigheter helt stänger av sitt vanliga liv och bara koncentrerar sig på att överleva. Inte förrän på torsdagen skänkte jag en tanke åt min kalender. Vad stod där? Vad hade jag missat denna veckan? INTE EN TANKE hade jag tänkt på detta förut.

Förra lördagen var jag iallafall tillräckligt pigg för att släpa mig ut i vårvädret tillsammans med familjen och goda vänner. Nära oss finns världens smultronställe; en liten sjö och grillplats i direkt söderläge. Alldeles alldeles underbart! 

Helena gör sitt bästa för att övertyga Lill att bad inte är lämpligt just nu. 

Lill-skrutten!

Vira skrutten

Sen var jag svag. Jag är fortfarande svag. Hostan hänger i och den dåliga känslan i lungorna så fort jag blir lite andfådd. Och det känns såklart för jävligt. Där var jag på topp och nu är jag där inte längre. Igår tränade jag för första gången sen den där cykelturen, Body Balance hemma. Det gick bra, men jag kände att jag tappat form. Svaga ben, svag bål som inte på samma sätt klarade hålla mig uppe i yoga-positionerna. Men det är bara att kämpa på och ta sig tillbaka. Nu vet jag iallafall hur det känns, nu vet jag var jag VILL vara!
Heja mig! Tänk positivt!