Nytt Body Balance

Häromveckan kunde jag för första gången ladda ner det nya Body Balancepasset. Notera att jag skriver LADDA NER. Les Mills har slutat med sina DVD-utskick och nu laddar man istället ner hela programmet från en webplats. Way to go Les Mills!

Vi planerade att köra på kvällen. Eller egentligen planerade jag väl att vi skulle köra på lunchen på lördagen, men det var bara helt omöljigt. På fredagkvällen hade vi trevligt besök av Hanna, som gick några år med mig på Industridesign innan hon beslöt sig för att bli läkare, och hennes man Mats. De har inga barn och var inte bjudna förrän halv sju, men jag tycker ändå att tiden gick oförskämt fort. När jag var ute i köket för att hämta nåt tittade jag på klockan på micron och där stod 1:48. Min första tanke var att vi plockat ut nånting när det var 1:48 minuter kvar och sen inte nollställt micron. Men så var det inte. Klockan var verkligen tio i två.
Vira vaknade kvart över sex som vanligt, och när det var lördag lunch var jag helt enkelt tvungen att vila en stund.

Min man, stylad till Elton John av Lill. 

I Hammars Park kan man kasta Puh Pinnar i bäcken. 

Sen tillbringade vi resten av lördagen och hela söndagen hos Max föräldrar i Sibbarp. Det blir lite som en oas att vara där, en oas där man inte måste kolla på Lill varenda sekund utan faktiskt kan sitta i en soffa en stund också. Jag håller just nu på att virka en julkrubba, mönster från Candymagazine, och virkning är en av de saker jag tycker funkar även när Lill är med. Man kan snabbt lägga den ifrån sig och rusa upp, och skulle det gå åt pipan är det inte så jobbigt att repa upp och göra om. Lite utdaterat att göra julkrubba, jag vet, men den blev liksom inte färdig till jul....

I allafall stannade vi hela söndagen också, och jag, Max och Vira var på bio och såg Emil och Ida. Det var Viras första dagisbesök och jag blev alldeles varm inombords för det var så oerhört mysigt. Hon satt och bjöd på popcorn, ett i taget, och sörplade på sin jordgubbsMER och fnissade förtjust när Emils pappa röt och ryade.

Hyfsat taggade innan bion.

På kvällen var Vira sådär trött så att hon bara krälade runt på golvet och grät om saker som var helt omöjliga att förstå. Detta tillstånd skapar ju hos mamman och pappan en nästan lika oerhörd trötthet, som inte bådade så gott för träning när barnen lagt sig, men vi peppade på oss och rullade ut mattorna och drog igång.

Det är alltid en härlig känsla när programmet redan första gången känns riktigt bra. När man blir trött och svettig så att det rinner på ryggen och man i maglåten undrar om man kommer klara hela igenom. Så var det den här gången. Förra passet fastnade jag inte för alls, har kört det en gång i veckan, men hela tiden längtat till nästa. Och nu var det bara så himla bra! Ser så fram emot att köra det i helgen igen!