torsdag 24 januari 2013

Puh!

Ojoj, idag kändes det tufft att gå upp och veta att så fort jag ätit frukost, gett Lill sin morgongröt och röjt i ordning morgonens stök skulle jag köra ner till gymmet för ett mamma-baby-gympa-pass. Igår var det nämligen Body Step mellan 19-20 vilket gjorde att det kändes som jag just varit där och benen var fortfarande aningen spagettiaktiga. Men det var bara att bita ihop, dra på sig de (nya!!) träningsbyxorna, dubbla sportbhar, linne och så iväg. Såklart glömde jag även denna gången en filt som Lill kunde ligga på, men kanske lika bra det, hon har helt slutat ligga still och utgör nu en mindre fara för sig själv och andra där hon rullar fram över golvet bland mattor, babyskydd och vattenflaskor. Hon verkar tycka det är ytterst trevligt med gympa; tittar glatt på alla bebisar, stoppar fingrarna i munnen om hon känner sig lite orolig och kinkar inte förrän det är dags för stretch och hon rullat ner på det hårda golvet en gång för mycket.
Passet var lika tufft som förra gången, kanske lite extra tufft med höga knän idag efter gårdagens totalmashup på steppen. Där kunde jag som vanligt inte låta bli att köra 110% och det var som vanligt riktigt, riktigt roligt. Hade sällskap av Viras förskolepedagog (eller vad det nu heter...) som är en 25-årig trevlig tjej som heter Madelene. Hon berättade glatt att hon tränade på gymmet 6ggr i veckan, vilket påminde mig om mig själv för några år sedan :) Men jag är så glad åt min enda gång i veckan! Tack o du underbare make!


Max och Vira i full fart. Hasse i gul t-shirt i bakgrunden :) 


Innan Body Steppen igår var vi på Hasse-gympan. Vira var först mycket tveksam till hela grejen och ville bli buren och tittade skeptiskt på alla barn som glatt skuttade runt och gjorde likadant som Hasse som stod i mitten. Men så verkade hon fatta grejen och mjuknade mer och mer och när det sen var dags för att fritt röja runt bland olika "redskapsstationer" (tjockmatta, rutschkana, ringar, plintar osv) var hon i sitt esse och sprang runt som en tok och skrattade högt varje gång Hasse hoppade ner på tjockmattan och gjorde volt efteråt (späntstig kille det där, säkert en 70 år) Dock har hon blivit så mycket fegare än förut, nu skulle det backas ner hela tiden och hon vågade inte hoppa från några höga höjder alls. Men det kommer väl igen, får vi hoppas. Hon har väl förstått att världen inte alltid är ofarlig :)
Nu ska jag ta det lugnt, kanske blir det ett BB-pass i helgen, men mitt mål är att fixa mina pysselprojekt: sy nya kuddöverdrag, klä om en Hokus Pokus barnstol (som jag, och mina bröder hade och som är aningens äcklig och oerhört 70-talsaktig i klädseln) och göra en tyll-lampa åt Vira. Sen finns ju alltid projektet att göra vid i Lills rum, som fortfarande är fullt av kartongen, men men, det blir nog av nån gång det också :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar