Nu är man bra sugen

Såhär två dagar innan BF är man bra sugen på att den ska komma ut. Och så är jag sugen på mögelosten jag har i kylen. Och på rött vin.
Igår tog vi en milslång cykeltur i omgivningarna och sen var det ganska mycket sammandragningar samt sjukt mkt typ halsbränna, vilket jag bara haft kanske två ggr tidigare under graviditeten. Så jag hoppades att det skulle dra igång. Men icke.
Idag kommer svärmor och bor hos oss den här veckan, känns skönt att ha nån som är här så vi slipper dra upp Virisen mitt i natten ifall det skulle bli bråttom.

Den här ligger och väntar på mig i kylen. Bebin får minsann ta och komma ut innan den är uppäten!

För alla nyfikna

Här kommer då bilden ni säkert gått och väntat på: MAGEN :)
Vi tog denna i söndags, så det var alltså i v39. Vecka 40 börjar idag och det är exakt en vecka till beräknad förlossning. För min del får bebin gärna komma snart, för jag börjar bli ganska trött på att ha den i magen :)

Om ni tycker jag står och svankar kan jag meddela att det visst är så jag ser ut just nu :) 

Sjukt varmt...

Alla som bor i Skåne har nog noterat att det både igår och idag är sinnessjukt varmt. Igår gick jag långsamt mellan huset och soffan under äppelträden och luften däremellan dallrade och jag kände mig svimfärdig varje gång. Dessutom hade vi varit på mingelparty på lördagkvällen, vilket innebar att jag stod upp alltför länge, sen ordnade Max en barstol åt mig där jag satt resten av kvällen, förutom några svängar på dansgolvet. Inget av det var särskilt bra för Piriformis, och igår var jag stel och ond :(
Idag är det lite bättre, men efter en alltför stadig lunch på Operagrillen, ja, jag jobbar visst fortfarande.... känner jag mig som ett gigantiskt klot som rullar ner bland Malmöfestivaldeltagare på Södra Förstadsgatan. Ett varmt, klibbigt klot i svarta stödstrumpbyxor och blank panna. Ugh... Jag brukar inte vara den som klagar på värme, tvärtom, men det känns ju liiiite typiskt att det måste brassa på såhär preciiiis sista veckan av graviditeten. Den har ju haft hela sommaren på sig....
Nu hoppas jag att bebin kommer snart, alla frågar om det känns som det är dags, men jag vet helt enkelt inte. Med Vira kände jag inte det förrän det verkligen satte igång så det kanske blir på samma sätt den här gången.

På poolparty med magen gömd under bordet.

Så förbannad

Det tog ett tag innan jag kopplade ihop det förra inlägget med mitt oerhört dåliga humör. Konstigt egentligen, för så har det ju alltid varit. När jag inte tränar blir jag förbannad. Skitirriterad och arg. Inte bra alls.
Igår var jag så fruktansvärt arg på saker hela tiden, det gick bra att hantera på kontoret, där jag ändå satt ensam framför datorn och enda irritationsmomentet var saker som jag läste på internet. När vi sen gick på lunch kände jag hur det liksom nästan kokade i mig och jag blev helt oresonligt irriterad på folk som tex gick för långsamt framför mig, gensköt mig med en barnvagn eller bara tittade på mig på ett sätt som jag inte tyckte var bra.
På lunchen satt Oskar som vanligt och klagade på det mesta eftersom vi valt ett lunchställe som han inte  till 100% samtyckte till och detta hör ju till vardagen, men igår kände jag bara för att stoppa ner en servett i halsen på honom. När jag sen satt och åt kom en stackars, skröplig tant från okänt land och tiggde pengar och jag blev så sjukt irriterad på att jag inte ens kunde få äta ifred utan att bli ansatt av tiggare så fort man begett sig förbi Triangeln ner mot Möllan. Detta var såklart jättetaskigt, den stackars gumman har det ju jättjobbigt och svårt och kan med stor sannolikhet vara tvingad av nån otäck maffia att gå runt på restaurangerna och tigga. Men det är det jag försöker säga, min irritation är helt oresonlig, jag antar att det är så en tjur känner inför det där röda skynket, han kan liksom inte förklara varför det gör honom så himla arg.
På väg tillbaka till kontoret gick jag ensam och då kom en av de här förbannade människorna från God El och började prata med mig. Vi har länge beklagat oss över dem, då man inte kan ta två steg utanför dörren utan att de kommer och attackerar en i mängder. Och den här igår, han ska nog bara vara glad att jag inte hade nån handväska för då hade risken varit stor att jag råkat lappa till honom i ren ilska....
Jag vet ännu inte riktigt hur jag ska lösa det här, det blev bättre under eftermiddagen och kvällen igår och jag hoppas att jag slipper dylika dagar framöver. Det är så irriterande att vara så irriterad, eftersom jag kan se att det är helt oresonligt, men samtidigt inte riktigt kan styra hur jag känner. Kanske om jag ökar på dosen armisar eller försöker komma ut på en cykeltur?

Dåligt med träning...

Åjåj, nu har det verkligen inte blivit ordentligt tränat på ett tag. Jag minns inte riktigt hur det började, men jag märkte att det gjorde mer ont efter att jag tränat, den gamla hederliga Piriformisen alltså. När jag inte tränade fungerade vardagen fint och jag hade inte alls ont utan kunde plötsligt studsa upp ur sängen och generellt röra mig väldigt fritt.
Men i söndags morse, när jag var alldeles ensam hemma tänkte jag att jag skulle köra Body Pump på morgonen, innan frukost, så jag drog fram alla grejerna och drog igång. Genast kände jag att det blev dåligt vid knäböj, och mitt i knäböjslåten fick jag släppa stången och köra utan. Uj, det funkade så dåligt :( Jag tänkte dock "Jag kör vidare med armlåtarna" och lade mig ner för att köra bröst. Då fick jag den där märkliga känslan av andnöd i hela kroppen som kan infinna sig när man är ganska gravid och ligger på rygg. Det är en mycket underlig känsla som är svår att förklara och som jag tror beror på att barnet trycker på stora kroppspulsådern. Känslan är tyvärr inte bara underlig, utan även oerhört obehaglig. Så då gav jag upp och gjorde mina armisar mot en stol istället. Det funkar iallafall fortfarande bra och jag gör 40 st varje dag vilket får upp pulsen och man känner hur ryggen, armarna och hela bålen får jobba. Nu har jag dessutom dragit med Max på min armis-utmaning, dvs jag tvingar även honom att göra så många han klarar varje dag. Han får såklart inte göra sina mot badkaret utan på marken :)
Jag får väl dock inse att jag inte kommer köra ett BP pass i vecka 40 som jag gjorde med Vira, men men... det går nog bra ändå.
Nu kanske man kan tänka sig att jag skulle kunna gå promenader istället, men se det funkar inte heller så bra :( För så fort jag börjar promenera så får jag såna förvärkar att hela magen knyter i hop sig till en stenhård kula och det är skitjobbigt även det. Möjligen skulle jag kunna cykla, igår körde jag med "2-minuters-marginal-stilen". Jag hade tid hos MVC halv åtta och blev lite försenad men blev mycket nöjd när jag gled in där två minuter i halv trots allt.
Sen pratade hon en massa om föräldrautbildning osv, vilket jag känner mig sådär intresserad av. Det var ju inte särskilt länge sedan jag var på föräldrautbildning och enda anledningen jag ser att gå dit är för att träffa lite nytt folk att hänga med under föräldraledigheten. Jag har dock blivit lovad mammagrupp och hoppas på att hitta nån trevlig där. I vilket fall gjorde snacket att mötet drog ut på tiden och klockan var tio i åtta när jag rusade ut genom det pensionärsfyllda väntrummet och slängde mig på cykeln. Utan att ha egentlig uppfattning om hur lång tid det tar att cykla från vårdcentralen till stationen brände jag på allt vad jag kunde och knatade in på perrongen med två minuter till godo. Pulsen gick dock inte ner till det normala förrän i Svågertorp :)
Nu är jag i v 39 och bebisen kan vara här närsomhelst! Tjihoo!

7 lådor senare

Lådorna vann igår. Mellan ungefär klockan fem och klockan tio satt jag i Ebbas rum, omgärdad av en miljon småpryttlar, en liten flicka i blommig klänning som hade svårt att låta bli att stoppa kastanjerna i munnen (fast hon gick ju och lade sig vid sju), samt 1-2 katter som tuggade på gamla presentssnören, tejpbitar och annat spännande som dök fram ur kartongerna. Pippi firade jul strax utanför och Max fixade med tekniska prylar där nere (ja, jag vet, typisk könsuppdelning, men men...)
Det är nästan ofattbart hur mycket SKRÄP en nioåring samlar på sig och nästan ännu mer ofattbart hur tråkigt det är att sortera bland all skit. Tänk er en låda full med gamla presentsnören, otaliga trasiga leksaker från McDonalds och dylika ställen, spel med fokus på åldersgruppen 3-6 år, träpussel från Bamse, pyssel och målarböcker så man kan pyssla heldagar fram till studenten, ett par tusen olika figurer och pryttlar i miniministorlek som jag antar kommer från såna där automater som står i entrén på ICA. Jises... Först visste jag inte var jag skulle börja, det hela gjorde mig alldeles matt (och då åt jag isglass och tittade på när Pippi spöar världens starkaste man och tjusar ormar). Sen packade jag upp alla lådor som hör till Ebbas rum. Och sorterade. Sen åt vi knäckebröd, tittade på True Blood och jag noterade att nya TVn (det måste bero på den) fick coola vampyrserien att se ut som "Days of our Lives" vilket inte var helt positivt.
Nu återstår bara att se om Ebba väljer att behålla sina ca 20 prydnadskuddar i olika storlekar eller sina ca 100 gosedjur... för nån måste tyvärr gå.

Tre veckor kvar!

Nu är det tre veckor kvar innan BF och hittills funkar allt bra! Var hos MVC idag och allt verkade toppen förutom järnvärdet som var nere på bottennotering, 103, trots at jag tycker att jag äter mina tabletter som jag ska. Kanske kan det förklara den totala trötthetsattacken i lördags kväll då jag somnade efter maten, vid åtta, och vaknade med Vira tio i sju på söndagen.. Eller så var det bara en helt vanlig, icke järn-relaterad, trötthetsattack. I vilket fall blev det bättre efteråt och nu känner jag mig pigg igen!
Bebisen är nu helt fixerad och barnmorskan var lite lite orolig över att Max ska iväg på Way Out West i helgen, men jag tänker att den nog håller sig kvar i magen ett tag till. De varnar mig dock hela tiden för att det antagligen kommer gå fort, både min ordinarie barnmorska och hon som var stand in förra gången när den vanliga var på semester. Och fort kan ju vara bra, men helt inte FÖR fort... jag vill gärna hinna in till BB tack :)

Igår var en mycket fin gammal vän på besök och jag gjorde hallonpaj efter mammas recept och så vaniljvisp till det. Inte direkt ett hälsorecept, men så är jag ju lite av uppfattningen att om man ändå ska äta kaka kan man göra det ordentligt. Har blivit sjukt många pajer den här sommaren, är väl lite en effekt av att ha flyttat och många som dyker in på fika. Standard har varit äpplesmulpaj, med kanel och kokos i smulet. Och så havreflarn också. Allt enkelt att göra :)

Från ena hållet...

Och från andra hållet, med kula på magen :)

Dock hade jag såpass mycket energi igår att när gästerna gått och Vira sov sött i sin säng rullade jag ut mattan och körde Body Balance. Kändes riktigt bra, förutom att det börjar bli jobbigt i maglåten, det här med att ligga på rygg på det sättet funkar sådär. Eller det fungerar en stund, men sen känns det liksom märkligt i hela kroppen. Så då tar jag paus. 

Kan dock inte låta bli att vara liiite avundsjuk på Max som under tiden var ute och sprang här...

Idag har Max bestämt att det blir Body Pump, jag som egentligen hade planerat att packa upp lite lådor... får se hur det blir.

Nyfödd och Body Pump

Igår var vi och hälsade på en alldeles pytteliten bebis. Han har ännu inget namn och är bara 1,5 vecka gammal och sådär smal som bebisar är vid den tiden. Ni vet, de har liksom inget fett att fylla ut sitt lite för stora skinn med, utan det hänger på de där sladdiga benen och de känns bräckliga som fågelungar att hålla i. Jag kan inte fatta att jag kommer ha en egen sån där fågelunge om några veckor. Herregud! Hur ska det gå?
Vira uppförde sig riktigt exemplariskt. När hon sprang ut i trädgården och jag ropade efter henne stannade hon och vände sig mot mig. Jag sa då att hon måste stanna i trädgården och inte gå ut på vägen (inte en trafikerad väg, utan mer en gård mellan husen, men ändå) och då lydde hon mig. Det kändes som en vinst! I vanliga fall brukar hon flina och göra tvärtom, vilket såklart gör mig väldigt frustrerad. Men kanske finns det hopp även för olydiga Vira. Hon lydde mig även när jag bad henne att inte klättra upp i trappan. Vilka framgångar!
När vi kom hem stoppade vi Virisen i säng och sen körde vi Body Pump i vardagsrummet. Eftersom jag kan programmet hyfsat bra och bara behöver lyssna på instruktionerna (snarare än titta) så stod jag bakom Max vilket ger mig möjlighet att gapa och skrika instruktioner och heja-rop åt honom. Han verkar tycka det är sådär.... hävdar att jag låter så arg när jag vrålar "Ner med rumpan!" när han står och kämpar i plankan. Men jag hävdar att han borde uppskatta det istället, tänk folk betalar ju dyra pengar för att ha en PT som skriker åt en :) Och jag är dessutom generös med uppmuntran också, det blir många "Skitbra jobbat! Grymt!" också, sådeså!
För egen del kändes det underbart att träna! Som vanligt lite tungt för piriformis-rumpan i rygglåten, men jag kör med minilite vikt (10 kg mindre/sida än Max !!!)
Tyvärr blev det inga foton igår, vi missade det helt. Så ni får hålla till godo med ett BB-foto från förra veckan!

Kolla in koncentrationen. Och vårt ännu ganska oinredda vardagsrum. Och den prickiga katten under fåtöljen :) 

Nedräkning?

Alltså såhär, när det är mindre än en månad kvar får man väl säga att man är på upploppet eller?
Att nedräkningen har börjat, att det nu bara är veckor kvar?
Enligt nyhetsbrevet från Min Bebis räknas jag som fullgången i slutet av denna veckan, det innebär att bebin är färdig och i princip kan komma närsom. Skulle den komma inom kort är det tveksamt om vi hinner packa upp alla lådor och riktigt komma i ordning. Fast å andra sidan går det så himla långsamt med det där, jag kämpade med att sätta in cd-skivor i såna här väskor igår och svor högt och ofta över magen som är i vägen hela tiden. Vi vill alltså spara våra cd-skivor men slänga alla fodralen. Jag tömde en ica-kasse med skivor i en cd-väska för 120 skivor. Sen orkade jag inte mer.