Att sakna midja

Man tänker sig att den inte är så viktig, att man lätt kan klara sig utan i några månader. Men när midjan är försvunnen känns det plötsligt som alla plagg i garderoben ska knytas till precis där. Och där finns inget smalare parti på kroppen att liksom knyta till om längre, bara en tunnliknande form som gör att man ser ut som jultomten med skärp mitt på magen istället för modelejon.
Jag är inte heller särskilt svag för det här typiska gravidmodet med kläder som är skurna under bröstet och sen går ut i nån vid kjol/tunika. De plaggen får mig att känna mig som ett tält. Precis som plaggen som helt saknar form, som stora bekväma skjortor. De kan vara hur snygga som helst, men jag känner mig som Homer Simpson när han blir så tjock att han konstant börjar gå i blommig tunika.
Nä, jag har gått in i trikå-läge helt enkelt. Som tur är har jag kvar mina långa trikåtröjor och trikåkjolar som ser ut som jeans men känns som pyjamas. Där är jag nu, det ser inte ut som jag har mjukiskläder, men det har jag. Visst kommer jag i mina stretchjeans, och jag har några mamma jeans, men den där mudden som går upp över magen är bara för varm. Så länge vädret är såhär kör jag trikå-outfit!

En fin jumpsuit hade ju varit trevlig till sommaren, men nej, nån sån blir det inte.... Jag får lägga energin på att undvika Homer-tunikor istället.