tisdag 18 december 2012

Att uppfostra en tvååring :)

Eftersom jag just nu är lite mindre aktiv i träningen än vanligt, i väntan på operation imorgon, så tänkte jag skriva lite om mitt förhållande med Vira, två år, och hur det har utvecklats under hösten.
När Lill föddes sista augusti tyckte jag Vira var skitjobbig. Det var konflikter hela tiden, hon satte sig på tvären, skrek och gapade och det tog mycket energi från mig. Naturligtvis kunde jag förstå att det 1. tillhörde åldern och 2. berodde på viss avundsjuka när hon plötsligt behövde dela uppmärksamheten med en liten bebis.
Men bara för att jag visste ungefär vad det berodde på slutade jag inte fundera på om det inte fanns något jag kunde göra åt det hela. Jag hörde att de på dagis arbetade med positiv förstärkning och forskade lite i det och det var ju ganska luddigt alltihop, men baserades mest på att om man får beröm för saker som man gör bra blir man mer benägen att göra dem igen. Så jag började helt enkelt berömma Vira så fort hon gjorde bra saker, allt för att skapa en mer positiv stämning här hemma. Det kan vara minsta lilla sak som "Vad BRA du kunde stänga den lådan!" och "Jättebra att du lade tillbaka den där den skulle vara." osv. Och jag tycker faktiskt att det har hjälpt!
Samtidigt började jag prata med henne jättemycket på så sätt att jag hela tiden berättar för henne vad jag gör och tar med henne i aktiviteten. Om jag ska byta blöja på Lill så meddelar jag detta till Vira: "Vira, nu ska jag gå och byta blöja på Lill, så jag är här inne där man byter blöjor." Då säger hon "Ja!" och är helt med på det. Om jag inte berättar vad jag gör är det mycket mer sannolikt att hon blir arg och orolig och börjar ropa och skrika. Jag tror att hon känner att hon är delaktig på något sätt när jag berättar vad jag gör, och hon accepterar på ett helt annat sätt när jag säger att jag inte kan sitta i puffen med henne för jag måste laga mat. Och så får hon gärna vara med och stå bredvid och slabba med trasan osv. Visst kräver det en del energi att hela tiden prata om allt och berätta och vara pedagogisk, men för mig kräver det så oerhört mycket mer energi att behöva hantera skrik och gråt och ilska.
En annan sak jag jobbar mycket med att jag i det längsta försöker undvika att höja rösten mot henne. När hon beter sig mycket illa, t ex klappar lite för hårt på sin lillasyster, så sätter jag mig på huk och får Viras uppmärksamhet och säger till henne med lite sträng och allvarlig röst att så får man absolut inte göra. Det gäller förresten generellt, att jag sätter mig på huk och pratar med henne ansikte mot ansikte när jag vill att hon verkligen ska lyssna på mig.
Jag jobbar också mycket med att säga vad hon SKA göra istället för att hela tiden säga vad hon INTE ska göra. Tex säger jag "Sitt med rumpan på stolen" istället för "stå inte på stolen!" och "gå där inne vid lamporna" (när hon går upp för trappan, för att hon ska gå på breda stället) istället för "Gå inte där!". Jag tycker att det känns bra, och att det ger effekt. Så om ni har ett intensivt barn som inte alltid lyssnar kan ni ju testa :)



Nuförtiden: Mycket bra vänner :) 

torsdag 13 december 2012

Spiralen försvann

Ja, det låter såklart märkligt, men det är precis vad som hände. Jag hade spiral innan jag fick Vira, och på efterkontrollen satte jag in en ny. Så jag tänkte köra samma sak nu efter Lill och min barnmorska föreslog att jag skulle sätta in en (koppar)spiral på efterkontrollen. Sagt och gjort. Eftersom jag har lite amningshjärna glömde jag bort att ta smärtstillande innan, men det gick bra ändå (tyckte jag då...) Klart det gjorde lite ont, och det fortsatte göra ont ett tag efter men det tyckte jag var helt normalt.
När det hade gjort ganska ont i ungefär en månad tyckte jag inte det var helt normalt längre. Jag kontaktade min BM igen och fick en tid för att hon skulle kolla, alternativt ta ut spiralen. Hon hittade den inte. Istället fixade hon en akut-tid åt mig på KK i Malmö dagen efter. De kollade med ultraljud. De hittade den inte heller.
Jag frågade läkaren vad som kunde ha hänt och hon svarade: "Tja, antingen har du tappat den utan att märka det, eller så har den gått åt andra hållet"varpå jag naturligtvis frågade vad "andra hållet" innebar. "Ja, då är den i buken, men det är väldigt ovanligt".
Hon skulle fixa remiss till röntgen, och efter en del påtryckningar från mitt håll fick jag komma dit i måndags och när läkaren såg plåtarna ville hon inte låta mig gå därifrån först, utan ville diskutera med någon. För inte hade jag tappat spiralen. Den satt där. I magen.
Till slut fick jag gå hem och efter att ha tjatat lite till fick jag tag i läkaren på tisdagen som ordnade operation till torsdagen (idag). Igår var jag på en massa "träffar" med olika sköterskor, läkare, narkosläkare osv och så fick jag tid för operation halv tio. Sen blev det halv tolv. Igår duschade jag således med nån tvättsvamp och fastade och allt som hör till. Bara för att de vid halv niotiden skulle ringa och säga "Vi har en massa sjuka, din operation är framflyttad till nästa onsdag". SÅ himla störigt. Här har jag gått och laddat och försökt förbereda mig mentalt på att de ska "titthålsoperera" mig och att jag ska sövas och allt vad det är. Jag har alltså aldrig varit med om något sånt här förut. Känns som enda gångerna jag varit på sjukhuset är när jag fött barn. Fast narkosläkaren påminde mig om att jag faktiskt opererat bort två visdomständer, och det är ju en liten operation. Men det är var ju på riktigt. Bli sövd, vakna upp, bli skuren i magen. Usch.
Nåja, spiralen sitter där den sitter och jag har fått lov att träna ändå, men jag tar det nog lite lugnt, kör inte de hårdaste passen. Idag har jag kört nya BBpasset och konstaterat att det tar några gånger innan man kommer in i det.
Kontentan av hela den här soppan är: Sätt inte in spiralen för tidigt efter förlossningen, för då är livmodern "mjuk som smör" (citat från gynekolog). Och det är då lätt att den åker igenom väggen och ut på villovägar.
Så nu vet ni varför jag inte varit så aktiv på sista tiden. Här är iaf en bild från dagens pass.


Högst koncentrerad på vad Jackie Mills säger på DVDn :)


söndag 9 december 2012

BB Kvartal och fest!

Igår var det en stor och aningen stressig dag då det både var Body Balance kvartalsutbildning och namngivningspartaj för Lill.
Jag hade jobbat hårt och förberett massor; kokat knäck i olika smaker och hårdheter (saffran, mandel och helt slät) vi hade gjort en sats lyckade kolor och en sats misslyckade som kunde passera för fudge och som kanske blev festens mest uppskattade godis :) Jag hade bakat mjuk pepparkaka i braspanna och gjort glasyr på Philadelphia och så dekorera med lingon, min mamma bidrog med saffranslängder med mandelmassa, Max pappa kom med pepparkakor, det fanns ädelostgegga att ha på, Rocky Roadgodis, skumtomtar och lite vanligt hederligt lösgodis (åh, underliga känsla av att lösgodispåsen kostar 140 kr....) eftersom barn generellt verkar gilla det bäst. Och så hasselnötskakor, ni vet såna som man fick hos sin mormor och som bara är så sinnessjukt goda. Det var därför jag hängde på Clas Olsson i veckan- för att få tag i en mandelkvarn. Och ja, de var de enda kakorna som tog slut... tyvärr...
Som vanligt när det är party måste man ju rodda en del innan, tror vi var uppemot 50 pers här med alla barn och det blir ju ganska geggigt i hallen när alla kommer in med snö. Och alla jackor ska hängas nånstans och det ska skottas och finnas tvål och handduk på toan... ja, det är ju hur mycket som helst. Så när jag (ganska stressad) tog bilen till SATS i Västra Hamnen lämnade jag Max med en diger lista och hoppades att allt skulle vara klart när jag kom hem (det var det... nästan...) . Jag hade tur, för själva teorin var inte integrerad i passet, som den varit ibland, utan nu låg teoripasset efteråt, vilket gjorde att jag kunde smita. Jag har aldrig upplevt att de gett mig sådär jättemycket extra, de där små praktiska övningarna, det funkar lika bra att kolla på dvdn och lyssna på vad de säger där.
På utbildningen träffade jag en gammal vän som är en riktig träningsinspiration. Jag tror att hon nu är minst 45 och hon är fortfarande grymt vältränad, ser ut som en tränad 20-åring i kroppen. Dessutom vet jag att hon gör världens bästa aerobicpass som både är sjukt roliga och så jobbiga att man nära nog tuppar av efteråt. Alltid fint att träffa på live-inspiration!





Hittills har jag alltså bara kört passet en gång alltså, och kan inte riktigt avgöra hur bra det är. Maglåten var jobbig som vanligt och det är ju lite det man vill :) Och generellt kändes det bra, ska försöka hinna köra imorgon igen och komma in lite mer i det..
Just nu känns det lite som mitt liv har snurrat iväg i hundranittio och jag har inte hunnit med nånting. Det har varit mycket jobbgrejer och så den här festen och så det vanliga med att ta hand om två barn och amma och allt vad det är. Måste verkligen försöka lugna ner tempot lite nu så jag kan hinna göra lite saker som JAG vill göra också. Annars kommer jag ju bli helt tokig :)
Men imorgon är det ny vecka och nya tag!

Ambitiös namnflagga till min Lill-skorpa :)


På festen berättade min favvo-tvåbarnsträningsmamma att hon fått hela familjen att köra mördarcirkeln där hemma! Så jäkla gött! (och hennes man sa att han döpt om den till helvetescirkeln, tror jag det var ) Hon hade dessutom inspirerat ett gäng på jobbet som hävdat att de aldrig har tid att träna att köra mördarcirkeln, för den hinner man nästan alltid! Underbart tycker jag!


tisdag 4 december 2012

Krääääk

Sorry för tystnaden, det har varit kräk på tapeten. Eller nä, som tur är lyckades jag ta mig till toaletten, men kräk var det iallafall. Vaknade nån gång under natten mellan torsdag och fredag, gav Lill mat och kände sen att jag mådde ganska illa. Hoppades att det skulle gå över, men nej, det gjorde det inte.
Så hela fredagen låg jag som en halvdöd sill i sängen och kollade på "Historieätarna" och "Jakten på det perfekta" livet i telefonen och jag mådde riktigt, riktigt dåligt. Kräksjukan medför ju automatiskt en mycket otrevlig uttorkning och att dessutom amma ovanpå det blev nästan för mycket. Jag drack vätskeersättning en tesked i taget var femte minut, varvat med lika "stora" portioner vatten (när jag väl kunde dricka nåt öht) men ingenting verkade bita på den FRUKTANSVÄRDA huvudvärk som bosatte sig under håret. Har nog aldrig varit med om nåt liknande, det var totalt olidligt. Samtidigt försökte jag ligga så mycket jag kunde i karantän i sovrummet, inte träffa någon förutom stackars Lill som ju är beroende av mig för mat. Nitiskt skrubbade jag händerna och spritade och försökte att bara röra henne på kläderna och ta i trä, hittills (tisdag idag) är ingen annan smittad.
I lördags mådde jag bättre men kände mig fortfarande svag och i söndags, när det hade snöat, var jag lite ivrig och sprang som en tok runt med Vira på pulka i trädgården och blev sen totalt utmattad och kände mig nästan illamående resten av dagen. Så jag har tagit det lugnt nu kan man säga. Och så är det mycket att göra för tillfället. Idag lyxade jag till det med massage för att förhoppningsvis bli lite bättre i ryggen som fortfarande känns stel när jag reser mig upp. Tjejen var duktig och tog i riktigt hårt så jag hoppas det blir bättre.



En omgång knäck är iallafall gjord, hälften saffran och hälften plain. En mjuk pepparkaka i braspanna har jag också lyckats få till!

Viras första snö som hon kan minnas!


Resten av veckan är det lite jobb att göra, en massa godis och kakor som ska fixas inför Lills namngivning på lördag, blommor som ska köpas, galaklänning till Vira inför nåt dagisjippo, julkort ska skickas och hemmet städas och så är det massor av olika träffar med mammagrupper, vänner och annat. OCH på förmiddagen innan namngivningen på lördag är det dags att få nytt Body Balance-pass! Ska bli riktigt kul! Jag har faktiskt tröttnat såpass på det nuvarande att jag börjat köra gamla istället. Hoppas dock att det inte blir för stressigt med allt.... hehe.. 

torsdag 29 november 2012

Katastrof!

Igår var det, som ni kanske noterade, onsdag. Och på onsdagar är det Body Step klockan sju på lokala gymmet där jag ännu inte har kort. Ett perfekt pass på en perfekt tid. Jag tänkte glatt sticka dit, köpa ett 40-kort (för jag har insett att det är det mest ekonomiska eftersom jag inte räknar med att kunna vara där mer än en gång i veckan och då blir ett årskort ett smärre rån) och köra lite step och bli lite lycklig(are).
Så kom jag på att detta ju är ett landsortsgym och att man säkert behövde boka, vilket ju inte funkade eftersom jag ännu inte var medlem. Jag beslöt mig för att ringa dit och kolla om det kanske var så att de kunde boka mig och att vi kunde ordna allt det praktiska när jag kom dit.
Då meddelade gym-killen mig att passet var INSTÄLLT pga att det var så få bokade! Det känns inte alls bra. Det bådar ju verkligen inte gott för framtiden att ett så bra pass, på en så bra tid måste ställas in! När jag var instruktör i Lödde tränade jag nästan alltid step efter mitt BBpass (för att jag är lite smått galen i såna danspass) och då var det i princip alltid FULLT. Det blev fullt nästan en vecka innan, så fort passet "släpptes" för bokning.
Vad händer i Svedala? Vad gör ni? Tränar ni inte? Kom igen nu! Jag blir tokig om jag inte kan köra lite step snart!
Nu borde jag köra KB för jag sitter bara här och väntar på att Max och Vira ska komma tillbaka från drop-in-vaccinationen där de varit de senaste timmarna. Eller de kom faktiskt hem en sväng och bytte en bajsblöja och hämtade en macka. Men jag borde ju utnyttja tiden till att träna, men det verkar sitta långt inne idag. Ska ringa och se hur länge de tror att de blir borta.
Tyvärr ingen träningsbild idag, ni får nöja er med vackra äpplen som jag går förbi ett par gånger om dagen på mina strövtåg till och från byn och dagis.



tisdag 27 november 2012

Vad händer?

Tja, vad händer här egentligen? Senaste tiden har det väl mest bara rullat på med dagis och barn och allt det vanliga. Och träning också faktiskt. Fast förra veckan var Max bror och föräldrar på besök, så det blev det några dagar utan träning, körde bara planka och armisar innan läggning. Kanske lika bra för jag hade ont i bihålan under nån av dagarna. Skittråkigt, känns som så fort jag får minsta lilla förkylning sätter det sig där.
I fredags var jag sen på ett "hobby-babysim" med Lill. Alltså några föräldralediga som träffas och badar med sina bebisar helt enkelt. Denna gången var vi bara tre, och de två andra var förstabarnsmammor, men det brukar tydligen vara med nån som har gått på babysim tidigare och som har lite aktiviteter på lager.
Lill var, inte helt oväntat, väldigt nöjd och mös i vattnet och sprallade och skrattade. Tyvärr inga bilder, det var liksom inte läge att ta med min sprillans nya iPhone 5 in till bassängerna :)
Helgen gick mest åt att hänga med våra barn, som vanligt kan man väl säga. Inte dumt alls!
Och igår när jag hämtade på dagis var Vira en sån liten solstråle och fortsatte vara det ända tills hon somnade! Har aldrig varit med om nåt liknande! Hon var sprudlande glad hela tiden och tog alla motgångar med ro. Istället för att totalt balla ur när jag sa att apelsinerna var slut (vilket såklart inte var sant, men hon hade just ätit två stycken. Clementiner är det för den delen, men hon säger apelsin) så tog hon det med ro och åt upp ärtorna istället! Åh, underbara dag! Tänk om hon kunde vara så lite oftare! Vad roligt det hade varit!
Tyvärr har stackars Lill blivit lite förkyld, men det märks mest på natten (såklart) då hon ligger och snörvlar och kan inte andas och får då svårt att sova. Så idag är jag lite små-trött, men det blir nån typ av träning idag iallafall. Har ännu inte bestämt om det blir KB eller BB :)



torsdag 22 november 2012

Baby Foot

Nån gång för säkert ett par år sedan läste jag om Baby Foot och tyckte det verkade spännande. Men mina fötter var ganska fina, så det kändes inte så aktuellt med nån behandling.
Däremot har den här barfotasommaren gått hårt åt mina fötter och plötsligt upplevde jag att mina fötter liksom skrapade mot lakanen och det kändes som jag skulle ta sönder strumpbyxorna när jag tog på mig dem. Då mindes jag plötsligt Baby Foot och googlade lite och tänkte till slut att "ja, okej, det verkar läskigt att fjälla av all död hud, men antagligen värt det". Så jag gjorde slag i saken och köpte ett paket i den lokala hälsobutiken. Det var lite dyrare än att köpa på nätet, men jag fick ju det lilla paketet direkt i handen.




Förrförra lördagen packade jag således in mina små fötter i två plastpåsar och tejpade igen och sen kollade vi på senaste Tim Burton-filmen, vilket gjorde att två timmar försvann ganska fort.
Och sen hände ingenting. Dock stod det tydligt på paketet att ungefär efter en vecka skulle man börja fjälla. Men det gick en vecka. Och en dag till. Och en dag till. Och visst kändes det kanske lite fjälligt, men inte riktigt vad jag förväntat mig.
Sen igår, när jag hade kört Body Balance och tog en snabb dusch (Lill sov) kom det igång. Och nu är det urläskigt för man fjällar verkligen bort all "dålig" hud och därunder finns jättefin, alldeles oanvänd hud. Så det ser ut att funka onekligen. Kanske orutinerat att göra det såhär inför vintern, när ingen ska titta på mina fötter ändå, men samtidigt lite trevligt att känna att man har fina fötter där under tjockstrumporna :)

onsdag 21 november 2012

Mitt bästa mellanmål

Nu har jag äntligen köpt bananer igen. Ett tag gick det hur många bananer som helst på en dag och så plötsligt var det ingen som direkt åt banan längre. Men nu, när jag insett hur mycket jag slarvar med mina mellanmål, har jag köpt banan igen. Och idag gjorde jag mitt favoritmellanmål för första gången på lääänge:
Knäckebröd med smör (Bregott alltså) och banan. Mmmm. Jag tycker det är så himla gott.
När jag jobbade på Sony Ericsson åt jag detta som "second breakfast" varje dag och alla utvecklarna gjorde kräkgrimaser åt mina mackor. Förutom Max, som tyckte jag var ball. Nu är vi gifta och har två barn, haha!
Så det är kanske ett tips om man vill finna kärleken? Den som inte kräkgrimaserar åt dina underliga mellanmål är kanske den rätte? :)




Ni har kanske lagt märke till hur snygga och filtrade mina bilder är?
För er som är Instagrammare och vill se mer bilder så heter jag Gingerem.

tisdag 20 november 2012

Mördarcirkeln igen


Häromdagen gjorde jag min mördarcirkel igen och Max passade på att föreviga de olika momenten. Den var precis så jobbig som den alltid är, och jag varierade lite och körde en variant på plankan där man drar knäna  mot motsatt armbåge. Tror det heter nåt speciellt, men just nu kan jag inte för mitt liv komma på vad :) #amningshjärna





30 jumping jacks



20 utfall bakåt på varje ben. Ett ben i taget



Så många armhävningar man orkar


10 upphopp


Plankan i 1 minut. 

1 minuts vila. Kör 4 ggr.


måndag 19 november 2012

Varför vaknar hon så tidigt???

Nu tror ni säkert att jag pratar om Lill. Den lilla bebisen. För när man har en liten bebis frågar alla en "får ni sova nåt om nätterna?". Ja, det hade vi fått, om det bara varit Lill. För det är inte hon som är sömnstöraren, det är minsann Vira. Oftast sover hon bra på natten, ibland vaknar hon och drömmer och man får stoppa om henne. MEN hon har i princip ALLTID vaknat ohyggligt tidigt. Och de senaste dagarna har det blivit mer än ohyggligt tidigt. Vi pratar alltså vid fem eller strax efter. Det är INTE ok.
Alla som inte har småbarn säger nu "Men lägg henne senare på kvällen då." Och då kan jag berätta att det fungerar INTE. För hon vaknar precis lika tidigt iallafall, enda skillnaden är att hon inte är utsövd utan är skitjobbig och ledsen större delen av dagen.
Det är dock nåt jag undrar över just nu. Hon vaknar alltid och är ledsen. Innan brukade hon vakna och vara glad, tjoa lite och ligga kvar och leka. Nu gråter hon och är jätteledsen tills man kommer in och hämtar henne, och det känns så sorgligt, att hon inte kan vakna glad liksom.
När hon nu vaknar vid fem kan man oftast dra ramsan utanför dörren och så somnar hon en stund till. Men så vaknar hon ingen vid sex kanske, och på helgen är det ju gött att få sova liiite längre än så. Då kan man ge henne välling i sängen (fastän hon protesterar högljutt och vill komma in i vår säng, men tar man in henne där kan man lika gärna gå upp, för hon kan absolut inte somna om i vår säng, det blir bara lek och bus) och lägga sig på en madrass bredvid och då kan man om man ha tur få sova ända till halv åtta.
Mitt problem nu är att jag är så dålig på att somna om! Vad handlar det om? Borde jag inte vara proffs på att somna så fort jag lägger huvudet på kudden? Tydligen inte, för det är inte ovanligt att jag inte hinner somna mellan Viras vaknanden. Vilket såklart är oerhört frustrerande.
Min enda räddning är öronproppar. Jag minns när vi fick Vira och jag sa till Max att jag skulle ha öronproppar och han tittade förfärat på mig och sa "Nä Emilie! Det FÅR man inte!". Men alltså, det är inte så att de tar bort allt ljud, jag vaknar fortfarande före honom om någon skriker, öronproppar eller inte. De hjälper mig bara att inte vakna så fort någon hickar till eller vänder sig i sängen två rum bort. Och det är precis vad jag behöver.



torsdag 15 november 2012

Det här med prioritering igen...

Igår var Maria här och vi gick sjukilometersrundan i mulet höstväder där dimman lurade över ängarna. Och så pratade vi om träning såklart. Om de göttiga plankorna i nya iForm, om hur mycket vi gillar instruktörer som är teknikfreaks och går loss om exakt hur höften ska vara placerad, exakt vilken vinkel man ska ha i armbågen och så vidare.
Och så pratade vi om prioritering igen. Och jag vill bara än en gång påminna er om att det alltid finns en tvätt att vika, en annan att tvätta, en toalett att städa, en byrå att rensa på för små kläder, en buske att klippa eller en gräsplätt att räfsa. Om detta alltid ska gå före "att träna" ligger man sannolikt i riskzonen för att bli en av dem som berättar hur de gått upp fem kilo för varje barn. Så det är bara att bestämma sig för om man vill det eller inte. Och väljer man "inte" så prioriterar man om och sätter lövräfsning efter träning på to-do-listan. För man behöver egentligen inte välja. Just nu kör jag ju faktiskt främst pass som tar ca 45 minuter och jag kör dem hemma. Det innebär att träningen tar ungefär 1 timme, beroende på hur snabbt jag duschar. Och jag skulle vilja påstå att det kan räcka med 20 minuters intensiv KB-träning, eller tex min trevliga mördarcirkel. Och det borde nästan alla ha tid med.
Igår körde jag och Max BB när Vira lagt sig och Lill fick sitta i sittern och titta på och jag fick stå i "Warrior 3" (dvs på ett ben, famåtfälld med armarna utsträckta framför mig och andra benet utsträckt bakåt) och säga "Heeeej Lill!" följt av diverse plopp- och klickljud för att hålla henne på glatt humör. Men vad gör man inte :)

söndag 11 november 2012

Söndagsträning

Inatt bodde vilda Virisen hos mormor och morfar och Ebba hos Genarpskompisarna så jag, Max och Lill passade på att ta en rejäl sovmorgon, ända till NIO! (Vira passade naturligtvis på att utan protest somna om när hon vaknade vid fem och sen sova till SJU)
Förmiddagen hängde vi med Max föräldrar som var på 70-årspartaj (låter motsägelsefullt, hehe...) här i Skåne igår och sov över hos oss. När det närmade oss lunchtid packade vi in oss i bilen och körde till Genarp för att bli bjudna på lunch och hämta Ebba och sen åka till Malmö. Redan här nån gång började Lill bete sig underligt. Hon skrek. Det är inte ofta, hon är verkligen inte nån skrikbebis så när hon skriker förstår man att nåt är fel. Fast jag noterade ju redan när vi vaknade att hon var väldigt snorig, hon hostade små ynkliga host och var kladdig i ena ögat.
Dock sövdes hon av bilfärden och sov sig igenom hela lunchen, men när vi sen var nästan framme vid Moderna Muséet började det skrikas igen i baksätet. Jag försökte avhjälpa det hela med att amma på parkeringsplatsen medan Max spatserade runt på trottoaren och Ebba satt bredvid mig och upprepade gånger sa "Det här är tråkigt" (som om jag tyckte det var så jättekul att sitta i en bil med en förkyld bebis i isbjörns-outfit fastsugen på tutten)
Amningen hade tyvärr inte riktigt önskad effekt och skriket fortsatte in på muséet och jag såg ingen annan utväg än att plocka upp isbjörnen och bära runt henne. Hon fick ny blöja men var ändå inte glad så jag gick mest med henne som en skalbagge mot kroppen och kunde bara till viss del njuta av och ta till mig utställningen om supersurrealism.
Under fikan passade Vira på att lappa till sin yngre syster några gånger, äta den största kakan helt själv (kanelbulle) och sen be om mer. Hon slog huvudet i hörnet på bordet upprepade gånger och försökte minst en gång rymma ut på vägen. När vi skulle hem gallskrek Lill i sin stol, medan Max bokstavligen fick baxa in en protesterande Vira medan Ebba satt i mitten och önskade att hon hade haft sina öronproppar. Men! Allt lugnade sig ganska fort och färden hem blev överraskande tyst.
Hela upplevelsen, kombinerat med hemkomst som innebar uppackande av diverse väskor, torkandes lite kräk både från katt (varför hetsäter han??) och bebis, skälla på våldsam tvååring, trösta ledsen bebis och så de vanliga bestyren med välling och sång och Bamse-tandkräm, gjorde att jag kände mig både stressad och utmattad (trots sovmorgonen) och inte alls träningssugen. Men, ibland är det så. Och ibland får man bara bita ihop. Jag drog på mig kläderna redan innan jag värmde vällingen och så fort Vira var i sängen stack jag ner, körde mina 3 minuter hopprep, en kettlebells cirkel som avslutades med tre av plankorna från iForm. Två gånger körde jag cirkeln, det blev väl en 40-45 minuter alltihop tror jag. Riktigt jobbigt. Och nu känns det jävligt gött. Dessutom har jag råkat lämna min tränings playlist på, så jag sitter här och diggar till diverse house och dansmusik :)
Nu ska jag se Solsidan och dricka te.


Svettigt


fredag 9 november 2012

Plank-mani!

Jag prenumererar på iForm. Det har jag gjort säkert tre, fyra gånger förut och jag tycker inte det är världens bästa tidning, utan brukar hoppa på när det är ett bra erbjudande. För det är ju inte en usel tidning heller, men jag föredrar nog Fitness egentligen. Men men, ibland blir det helt enkelt en prenumeration på iForm. Den här omgången har jag dock tänkt i princip hela tiden att jag ska säga upp prenumerationen, för det är ju det som är det farliga, att den bara rullar på och helt plötsligt har man iForm uppöver öronen. Och den här gången var det helt värdelöst, eftersom jag var gravid och inte alls kunde känna mig så inspirerad över deras kostråd och träningsprogram. Jag hade ju liksom min träning som funkade, och det är ju onekligen lite begränsande att vara gravid, inte så att man bara drar igång med vilket pass som helst.
Men så föddes Lill och jag var inte gravid längre och då kändes det lite kul igen, med en träningstidning. Och nu i senaste numret fick jag precis det jag behövde för att bli lite mer inspirerad i mina plankövningar. För det börjar bli trist och enformigt att bara köra planka och sidoplanka varenda dag. Här fick jag nu MASSOR av roliga plankor att variera med! Tack iForm! NU ska jag säga upp min prenumeration och gå över till att köpa lösnummer av olika spännande tidningar istället :)


Plankan i mitt hjärta! Igår körde jag 3an och 4an, 3 set av varje. 

torsdag 8 november 2012

Mammahjärna...

Två gånger nu har jag varit på Coop nere i byn, handlat lite mat och sen gått därifrån. Utan varorna. Första gången köpte jag även frimärken, vilka kassörskan gav mig och jag stoppade dem i väskan. Sen började Vira joxa med det äpple hon fått i affären och då tappade min hjärna alla trådar och bara gick ut när vi väl ordnat upp våra äppleproblem. Då kunde Max iallafall åka förbi och förklara vad som var glömt och så fick vi det ändå.
Andra gången var jag med en av mammorna i mammagruppen, Christina. Hon var i kassan bredvid och  fick en chokladask som present av Coop. Vi pratade lite om det och sen gick vi ut. Och jag lämnade mina varor igen. När jag kom på det, långt senare när jag var hemma och insåg att mitt Bregott och mina tvättlappar inte låg under vagnen, undrade jag om jag är på väg att bli helt dum i huvet. Jag kunde liksom inte förstå hur jag kunde göra det IGEN! Vad är det för fel på mig liksom?
Sen kom jag på att jag kan skylla lite på det här med självscanning. I vanliga fall handlar vi på stora ICA där vi självscannar, och då betalar man, sen går man ut. Och kanske att jag blivit lite skadad och nu tror att när man väl betalt är det bara att gå. Det i kombination med amingshjärna då.
Senaste gången fick vi inte tillbaka varorna, för jag kallade Bregott för smör när jag beskrev för Max vad jag handlat och de hade naturligtvis ingen påse med smör i... Nåja, det var inte så mycket iallafall.

För övrigt tar jag det lite lugnt med träningen i några dagar då jag var på efterkontroll i tisdags och allt såg superbra ut och jag skulle säga att jag fick MVG på alla punkter :) Dock satte hon in en spiral och det är inte helt smärtfritt och gör lite ont bara jag går längre sträckor än runt i huset. Får se hur det känns i em, om det blir lite BB. Men nån mördarcirkel eller KB blir det iaf inte.


Keso, avocado, tomat och rödlök, kryddat med citronpeppar och flingsalt!

Jag är eländigt slarvig med mellanmålen. Jag får helt enkelt inte till det och det är jättedumt. Vi har Linas Matkasse, har haft det jättelänge, och det funkar mycket bra, för det gör att vi får riktigt mat varje dag. Och oftast blir det över så jag får lunch också. Men har jag inte Linas-rester blir det i princip alltid samma sak: Keso, avocado, tomat, rödlök i en röra, kryddad med citronpeppar och flingsalt. Riktigt gott, nyttigt och mättande. Men som sagt, mellanmålen.... jag har köpt Kesella, som är mitt favoritmellis tillsammans med lite rostade nötter, och kanske, kanske kan jag komma till skott och äta idag.
Nu ska jag till mammagruppen. Tänkte gå dit, men nu ösregnar det så det blir bilen.

måndag 5 november 2012

Mördar-cirkel avklarad!

I lördags, när båda barnen var gulliga nog att sova samtidigt körde jag och Max mördarcirkeln tillsammans. Och jag har träningsvärk! Mest ifrån armhävningarna skulle jag säga, i rygg och armar och det känns så jäkla bra!
Jag vet att jag lite tänjde på gränserna när jag körde den några dagar innan det är efterkontroll, men jag känner att det verkligen funkar bra. Jag nyser, skrattar, hoppar och hostar alldeles obehindrat och utan att kissa på mig. Så jag vågade mig på en mördar-cirkel. Max sa efteråt att vi ska göra den varannan dag när vi är i Thailand, så där hör du vad som gäller Klinte!
Vi ska åka i slutet på februari och vara på Koh Lanta i tre veckor och det ska bli riktigt, riktigt härligt och jag hoppas på att få jobba lite med mitt bollsinne, då slowdownlanta, där vi ska bo, ordnar kurser i beach volleyboll. Och det är detta som är mitt "Beach 2013" Den börjar redan i februari och då jäklar ska jag vara i form igen!




Idag har jag kört Body Balance när Lill sov, det gör hon fortfarande. Och nu ska jag väl ordna lite lunch och sen kanske sticka in och köpa lite garn och stick-grejer på Stof och Stil och hämta svärmor Inga och hålla tummarna för att hon vill hjälpa mig i mina nya stickprojekt. För plötsligt är jag så sugen på att sticka. Virkningen har ju varit min grej länge, men nu känner jag att jag vill ha det där lite längre projektet, där man gör större grejer (har ju mest virkat små figurer osv) och så finns det ju så många roliga (och skitsvåra = utmaning) sätt att sticka på. Och som tur är har jag ju en svärmor som är helt övergrym på att sticka och dessutom väldigt snäll så hon ställer nog upp som support :)
Det är väl ungefär vad dagen bjuder på.
Militärmamman Frida http://militarmamman.com/ postade en inspirationsbild och då tänkte jag kontra med en motivationsbild som är tagen sommaren 2011, när Vira var ca 9 månader.






torsdag 1 november 2012

Sluta nu trötthet!

Gårdagen utvecklades till en av de där dagarna då jag bara faller ihop direkt efter kvällsmaten, alltså ungefär när min fantastiska egentid börjar. Känns som de här dipparna sker med alltför korta mellanrum ibland, visst, när Lill var alldeles nyfödd somnade jag ju på soffan vid åttatiden ungefär varje kväll, men sen har det blivit bättre. Nu däremot, den här veckan (ska jag skylla på tidsomställningen förra helgen?) så har det hänt flera gånger att jag bara vill gå och lägga mig ungefär samtidigt som Vira knoppar in. Och jag tycker naturligtvis att det är sjukt frustrerande. Det är ju då jag vill träna (om jag och Max kör ihop), sticka, läsa Filter, titta på Downton Abbey eller Modern Family, spela piano eller helt enkelt bara sitta och data lite. Och inget av det här fungerar ju om jag bara vill sova.
Just nu känner jag mig hyfsat frustrerad över detta och hoppas på att jag idag kan hålla mig uppe lite längre :) Nu väntar vi bara på att Lill ska somna så vi kan dra igång Body Balance och sen en brasa att mysa framför. Hon är så sjukt snuttig! Sitter med halva handen inne i munnen och suger så det smaskar, men erbjuder man nappen klöks hon och blir förbannad... Naturligtvis är hon färdigammad och verkligen inte hungrig. Några tips? Tänker att jag ska försöka med en annan nappvariant och hoppas på att det går bättre. 

Tjockis i vagn


Idag har jag för övrigt promenerat nästan exakt en mil, inte i någon hisnande hastighet, men med trevligt sällskap. Eftersom Babycafét var stängt pga höstlov bestämde sig mammagruppen för promenad, men till slut blev mammagruppen bara tre personer. Det blev en tur ute på fälten söder om Svedala, det vill säga helt nya marker för mig. Lill sov hela promenaden och vaknade inte förrän vi knölat in våra barnvagnar på byns café där det ammades och så fick vi i oss lite lunch och kaffe. Mycket trevligt med lite nya kontakter och promenader!


Lite ambitiöst att kalla en vägkorsning (grusväg) för ett torg kan jag tycka. Och inte typ "Marknadstorget" eller så utan man drar på stort och kör på drottning-varianten. De vill mycket i Aggarp känns det som :) 


onsdag 31 oktober 2012

Varför egentligen?

När jag diskuterar träning med folk som inte tränar så mycket får jag ofta känslan av att de tror att jag tränar bara för att se bra ut och för att bli smal. Det får mig såklart att vilja uttrycka, för min egen skull, varför jag egentligen tränar som jag gör.
Jag kände mig aldrig ful när jag var gravid, däremot kände jag en viss frustration över att min kropp inte riktigt betedde sig som jag önskade. Muskler som "alltid" funnits fanns inte längre, det gjorde ont lite överallt och jag kunde inte röra mig som jag brukar. 
Vad jag menar är att för mig handlar det inte om att vara snygg eller smal utan om att jag älskar att ha en kropp som lyder mig, som är stark och bär mig och som kan hjula eller springa jättesnabbt över en äng eller kasta upp ett barn i luften eller hoppa studsmatta. Jag vill kunna cykla mountainbike i skogen utan att kräkas av utmattning, jag vill kunna stå i brygga och göra massor av armhävningar på tårna. Det är den kroppen jag saknade när jag var gravid och det är den jag vill ha tillbaka. Och känslan av att den långsamt närmar sig är fantastisk. När jag känner att magstödet på allvar börjar komma tillbaka, när jag kan göra hela maglåten i Body Balance på ett riktigt effektivt sätt eller när ryggen inte kollapsar innan jag lyckats göra alla mina armisar. Det är därför jag tränar, för jag gillar att känna mig frisk och stark. Och för att jag tycker det är förbannat kul. Att man blir snygg är egentligen bara en trevlig bieffekt :) 


Liten tjockis :)

Idag blir Lill två månader och det firade vi med det obligatoriska läkarbesöket som visade att hon nu är 60 cm lång och väger 5.5 kg. Hon är glad och nöjd för det mesta, även om jag börjar misstänka att hon är på väg in i en lite frustrerad period där hon inte längre tycker det är så kul att sitta tyst i ett hörn, men samtidigt inte riktigt kan göra så mycket annat. Att ägna timmar med att sitta framför henne och göra roliga grimaser och ljud är ju tyvärr inte heller praktiskt möjligt för mig, så vi får se hur det hela artar sig. 


tisdag 30 oktober 2012

Nederlag

Igår hade jag ju tänkt göra mördar-cirkeln efter sju. Det gick i stöpet. Jag orkade helt enkelt inte. Och så får det vara ibland, även om självdisciplin kan vara en dygd så måste man få släppa lite på kraven ibland. Naturligtvis får det inte bli så att man varje gång det är dags för träning hittar en anledning att låta bli, att alltid tycka att man känner sig för trött eller kanske har en förkylning på gång eller kanske har lite ont i ett knä. För oftast är man inte för trött, det bara känns så innan och när man väl kommer igång så blir man istället piggare. Det är ju det som är grejen med träning, trots att man förbrukar energi så får man samtidigt mer.
Men igår var en sån dag då jag kände mig mer eller mindre dränerad. Mina barn stal helt enkelt all energi. Lill börjar kräva lite mer nuförtiden, hon är inte längre helt nöjd med att bara sitta i babysittern och titta och slumra till. Framför allt på eftermiddagar och kvällar vill hon nu ha lite mer uppmärksamhet, och hon ler glatt när man sätter sig ner och pratar med henne. Men det kan jag ju inte heller ägna all min tid åt, för Vira kräver ju en del hon med, om man säger så. Att umgås med henne är som att gå på minerad mark, varje steg, varje samtal kan ge upphov till en konflikt där hon totalt spårar ur och gallskriker och är helt vansinnig/ledsen/frustrerad. Och naturligtvis gör jag allt för att ducka för dessa konflikter och försöker nu köra med "positiv förstärkning" vilket innebär att jag uppmuntrar henne och ger henne beröm för i princip allt, i hopp om att det ska föda mer positiv anda och att hon ska vilja göra mer av de saker som faktiskt är bra. Idag fungerade det utmärkt. När jag kom till dagis satt hon som vanligt med Sara (en av pedagogerna) och Vira verkade glad att se mig, gjorde en liten ansats att resa sig, men beslöt sen att det nog var roligare att sitta kvar. Jag försökte lirka lite, locka med att Ebba var hemma, att vi skulle rita tillsammans, men hon var sådär intresserad och vände sig bort när jag försökte ta henne. Till slut fick jag ju helt enkelt bara plocka upp henne och då accepterade hon ganska bra och sa hejdå och så vidare. Efter en mindre incident när hon inte ville gå ur bilen och jag stod i regnet och lirkade så hade vi det väldigt fint sen, men allt bygger på att jag är sjukt närvarande och verkligen umgås med henne, vilket ju som sagt inte är helt lätt när även Lill finns med i bilden. Och när Vira väl gått och lagt sig så ville Lill inte riktigt samarbeta, utan satt och gnällde och verkade inte riktigt veta exakt vad hon ville så då var det ju inte så lätt att bara dra på träningskläderna och köra igång. Det får helt enkelt bli idag istället, har inte riktigt bestämt mig för om det blir mördarcirkeln eller Kettlebells, men jag ska iallafall passa på nu när Lill kör sitt långa sovpass på förmiddagen.
Tills vidare får ni här en Body Balancebild som Max tog i söndags.


Som bonus får ni här lördagens vampyrbild där jag föreställer den rödhåriga vampyren Jessica i True Blood :) Väntade till samma dag innan vi började fundera på vad vi skulle klä ut oss till, men trots det lyckades jag sy om en grön skjorta (som inhandlades på Emmaus) till ett "Merlotte's-förkläde" och göra ett fint "Merlotte's-märke" som jag sydde fast på en vit topp. Perfekt :)



NU ska jag iallafall köra KB!

måndag 29 oktober 2012

Skryt/Inspiration?

Jag har alltid haft svårt med skryt. Både för att själv skryta och för att tycka om andras skryt. När jag tog körkort var det inget jag basunerade ut, medan jag hade vänner som smsade (det var lååångt innan Facebook fanns) ut till alla sina vänner hur jäkla bra de var som nu hade fixat kortet. Och det gäller väl det mesta. Jag kommer ihåg när jag kom in på Industridesign, hur glad och stolt jag var, men ändå ville jag inte förstora upp det utan var lite  mer "jo, det var kul, visst!" och det enda jag kostade på mig var en utekväll (innehållande en massa Tequila vill jag minnas) med två kompisar för att fira.
Och detsamma gäller väl lite nu, med bloggen. Det är för mig en fin gräns mellan att skryta och vara stolt över sina resultat. Samtidigt tycker jag inte att det är skryt när andra postar bilder på sig själv, utan det gäller mest mig. Det är liksom jantelag-deluxe, som gäller bara för mig. Men själv blir jag mest inspirerad och känner "jävlar-anamma-det där fixar jag också" när jag ser andras "skrytbilder". Och kanske gäller det er också. Så här kommer en bild på resultatet. Och jag hoppas att den kan inspirera.



För att sätta det i sitt sammanhang blir Lill 2 månader på onsdag.


Förra veckan blev det Kettlebells och lite Body Balance. Men så hade vi ju besök av Klinte med familj så då blev det inte mycket ordentlig träning, mest en massa barnvagnande hit och dit. Och planka och armhävningar innan läggdags såklart. Men nu är det ny vecka och nu kör vi igen! Body Balance igår när barnen sov och idag planerar jag att göra "mördar-cirkeln" tillsammans med Max när Vira gått och lagt sig klockan sju.
Om ni har glömt vad "mördar-cirkeln" är så kommer den här:

- 3 min hopprep, så snabbt du kan/orkar
(Bara första gången)

- 30 jumping jacks (stå med fötterna ihop, armarna längs sidorna. Hoppa ut åt sidorna med fötterna och dra armarna upp i öronhöjd och tillbaka igen. Fick så många frågor på vad Jumping Jacks när jag tipsade om denna att jag nu förklarar redan här.

- 10 utfall bakåt på varje ben. Ta ett ben i taget, det blir jobbigare.

- Så många armhävningar du orkar. Här gäller det att pressa sig. Kör ända tills du landar på marken :) 

- 10 upphopp. Börja med handflatorna i golvet och hoppa så högt du kan, och tillbaka till utg.läget.

- Plankan 1 minut.

Gör cirkeln 4 ggr med 1 minuts paus emellan seten. 

måndag 22 oktober 2012

Sjödikens JR Ewing?

Det började nog så smått när jag var gravid med Vira tror jag. Läste väl nånstans om sån här havandeskapsolja från Weleda och det lades en hel del pengar på sån under de där nio månaderna (och inga brisningar! Men huruvida det berodde på oljan låter jag vara osagt)
Sen tappade jag ju så mycket hår där när jag slutade amma och då hade Jenny HS just börjat med Orofluido hårolja och gav mig ett prov. Tog inte lång tid innan jag märkte resultat och så var jag fast.
Sen tror jag att jag läste om "The oil-cleaning-method" på nån blogg och blev mycket intresserad. Så jag gick till apoteket och köpte en flaska mandelolja, en flaska ricinolja och en sån där liten tom flaska att blanda min cocktail i.
Och så fick jag en flaska citronolja i present. Och så blev jag gravid igen och köpte Weleda.
Och nu kom jag på att det började för flera år sedan när jag fick en släng av dålig hy och gick till naturmedicinaffären och hon tipsade mig om Jojobaolja, vilken jag fortfarande har kvar (dyr som tusan var den, men den varar å andra sidan läääänge).
Så nu tittar jag in i mitt badrumsskåp och undrar om jag är Sjödikens JR Ewing? Besatt av olja?
Nu kör jag mandelolja på Lill varje dag och skulle gärna gjort det på Vira med om hon kunde stå still tillräckligt länge :) Och jag rekommenderar det, det är inte direkt kladdigt trots att det är olja och det är alldeles naturligt!








































Nu ska jag vänta på att Lill somnar, vilket borde ske snart, sen ska jag träna. Står mellan BP och KB idag. Blir nog KB för jag har behöver vara lite tidseffektiv.

tisdag 16 oktober 2012

Bra och... jobbigt

Bra: Nu har jag ökat min planka till 1 minut på varje sida varje dag! Minsann! Och man börjar skymta strecket på magen igen :D Saknar dock fortfarande en riktigt bra app för att göra egna tidsintervall. Jag har en, men är inte helt nöjd. Jag skulle vilja kunna skapa ett pass och i det passet lägga in olika intervall. Tex ett pass som heter "Planka" och där ha mina tre 1 minutersintervall, men där man också kan lägga till typ "30 armhävningar" och sen ha möjlighet att trycka "Nästa" för att ta sig vidare i sina intervall. Detta har jag hittills inte hittat och jag vet att jag borde ta upp det på min arbetsplats eftersom vi ju faktiskt arbetar med just appar, men vi har redan egna projekt som ligger på is pga tidsbrist. Så om nån vet en bra och flexibel "Intervall-app" där man åtminstone kan spara sina olika pass så tar jag gärna emot tips.



Trött mamma, intensiv dotter.

Jobbigt: Stunderna då jag känner att Vira är mysig och vi har trevligt är oerhört få och korta :( Hon är trött, trotsig och skriker hela tiden och jag blir så himla trött. När något går henne emot, eller hon inte får som hon vill, eller jag inte förstår vad hon menar och således inte gör rätt så bryter hon ihop totalt och det frestar på mitt tålamod onekligen. Det är en jäkla tur att Lill är så tålig, nöjd och sover hyfsat de flesta nätter annars hade jag nog brutit ihop totalt.

LIte Kettlebells!

I torsdags, eller om det var i fredags (amningshjärna...) var det lite tajt om tid och jag bestämde mig för att köra ett KB pass. Första efter förlossningen och det var som vanligt grymt! Man jobbar med hela kroppen och framför allt bålen och det är gött att verkligen känna hur midjan får sig en omgång :)  Blev ungefär 20 minuter tror jag, sen avslutade jag med maglåten från nya Body Balancepasset, den är helt magisk och så sjukt jobbig!


Tjihoo Kettlebells!



Perfekt att ha nån som kommer och torkar svetten efteråt :) 

I kontakten med lokala gymmet har det visat sig att de kört BB där tidigare, men med dåligt resultat så nu är de tveksamma till att betala licens för en hel termin om det inte kommer folk. Dock delar de lite med Les Mills så vi får se var det hela landar. Jag är dock oerhört sugen på att lägga till antingen (eller både) Body Step och Body Pump till mitt instruktörsskap, men känner att det är liiiite svårt att få till det med grundutbildning i Stockholm tillsammans med helammande bebis...
 Några tips på hur detta kan lösas?



På väg till restaurang för att fira svärfars 70-årsdag i Karlshamn



Ännu mer akut är problemet med hur vi ska kunna gå på Chris Isaak-konsert på måndag. Båda två. Och bebin har aldrig testat flaskan. Och vi har ännu inte pratat med någon barnvakt. Bra framförhållning. Hur tänkte jag när jag köpte de biljetterna?

tisdag 9 oktober 2012

Mycket tårta...

Ojojoj! Sen sist har vi haft två-årsfirande i dagarna två med massor av prinsesstårta och annat gott. Det står fortfarande en rosa skapelse i kylen, men jag vet inte om den faktiskt måste slängas för att vi inte klarar äta upp den. Eller helt enkelt hindrar oss från att göra det.




Jag har också sen sist kört BP en gång till och det kändes omedelbart lättare! Det är fantastiskt hur fort det går att faktiskt bli bättre, det är ju det man måste komma ihåg när det känns för jävligt efter första gången :)

Efter mitt "andra" BP-pass


Sen har jag varit på långpromenad med svärföräldrarna, kanske inte några fantastiska hastigheter (och det berodde inte på svärföräldrarna utan mer på underlaget och vagnen) men det blev nog en 8 km iallafall.



Vira, numera lite besatt av att sitta med lillasyster i knät.


Inga i hösten

Idag var en sån där dag då jag kände mig orimligt trött nån gång vid femtiden. Kanske berodde det på den aningen jobbiga stunden hos frisören tidigare. Det är fotografering på Viras förskola på torsdag och man såg knappt ungen under luggen så jag kände mig tvungen att på nåt sätt ordna en klippning. Eftersom ingen svarade på stället vi klippte oss sist chansade jag på den utländska killen på torget. Jag säger till Vira i bilen att jag kommer strax, rusar av och frågar om han har tid att klippa luggen på min dotter. Ja, det ska gå bra. Så jag rusar tillbaka, får ut Lill, väskan med iPad och russin i, får ut Vira och går in, sätter mig själv i stolen, får på mig ett skynke och så Vira i knät med en sån där mat-jacka från IKEA. Och så iPad och russin och jag tror att vi är redo. Men Vira är inte alls på humör och säger AAAAJ så fort frisören rör hennes hår och det blir värre och värre och inget funkar. Som tur är ringer Max och han och Ebba är på väg från stationen och kommer förbi, men det slutar med att vi båda får hålla fast henne medan han klipper så gott det går (lite svårt att sluta när man väl börjat liksom...). Sen var jag lite utmattad helt enkelt.
Men vi repade oss iallafall och körde Body Balance så fort Vira hade gått och lagt sig! Kändes riktigt bra och nu är jag pigg igen!

Igår var Lill lite orolig (i magen som vanligt) och jag hade henne på min mage när vi kollade på Homeland. Det finns nog inget som är så sövande som att ha en varm, gosig liten bebis på magen. Jag klarade helt enkelt inte att hålla mig vaken så vi fick avbryta. Sen sov jag nog vidare en stund innan jag kämpade mig upp för att borsta tänderna och ta mig till sängen. Kan säga att det krävdes SJUK disciplin för att genomföra mina plankor och armisar, men minsann, jag gjorde det!


tisdag 2 oktober 2012

Body Pump!

I fredags körde jag första BP-passet på ungefär två månader. Gissa hur jobbigt det var? Sjukt jobbigt faktiskt. Tror inte jag haft ett så långt uppehåll förut, inte ens när jag var gravid med Vira. Då körde jag ju BP på måndagen när hon föddes på fredagen, men den här gången blev det ju lite strul med piriformis och jag fick överge BP säkert en månad innan Lill kom. Och sen dess har det ju gått en månad nu! Kan knappt fatta att hon redan är en månad gammal!
Nåja, i vilket fall. När jag körde i fredags förstod jag hur alla som jag under åren dragit med på BP känner sig första gången. Alla muskler bara skakar, allt tar slut och man kan helt enkelt inte göra alla reps och när det äntligen är färdigt skallrar benen och armarna och det känns nästan omöjligt att ens bära tillbaka vikterna på sin plats. Och om man som jag hållit på med BP ett tag vet man vad som väntar: träningsvärk från hell. Den började smyga sig på i lördags och i söndags var det riktigt jobbigt att ta sig ner för trappan :) Men shit vad det var härligt! Man känner direkt att det ger resultat och att vara såhär ur form gör mig bara mer motiverad att komma tillbaka.
Igår blev det nya BB passet igen och idag lutar det åt en promenad, 7kilometaren igen, eller så ska jag testa Johans Pilatespass för första gången här hemma. Ska bara hitta min nya pilatesboll och pumpa den  :)
Vad tränar ni?

Återanvänder en gammal BP-bild i brist på annat  :) 

onsdag 26 september 2012

Promenad - 7km

Idag regnade det hela förmiddagen och jag var ganska besluten att köra Body Balance igen, trots att jag egentligen planerat promenad. Men så pratade jag med Max som sa "Men nu kommer det ju vara såhär, det är bara att klä på sig och gå ut." Och eftersom jag alltid lyssnar på vad han har att säga gjorde jag just det: riggade regnskydd på vagnen, drog på mig hela regnstället, fick fram ljudboken och gick sen det vi kallar för Bjeretrundan. Nästan exakt 7 km är den! Har väl inte högsta fart direkt men det kommer förhoppningsvis.
När jag går fokuserar jag på, förutom att ta mig framåt:
- Rulla bak axlarna och sänka dem
- Suga in naveln mot ryggraden och aktivera magstödet
- Dra in svanskotan lite och på så sätt aktivera mina knipmuskler.
Allt för att det ska bli lite mer effektivt.

Omgivingen är ju onekligen lite annorlunda nu jämfört med när jag gick på Bellevue och letade efter träd och grönska :)




 Mina kära promenadvänner MBT-skorna!


Resultatet på Runkeeper.

tisdag 25 september 2012

Fortfarande ovant och mina prioriteringar

Nu är Lill 3,5 veckor gammal och jag kan säga att jag ännu inte riktigt vant mig vid att hålla på att vakna en massa gånger varje natt. Hon är världens goaste lilla tjej som verkar nöjd med det mesta, hon skriker sällan och verkar redan ha inrättat sig i ledet som andra/tredje barn :)
Dock har hon en fisig mage som är extra störig just under småtimmarna, vilket innebär att jag då sitter och gör fisgympa på henne och försöker få henne att må bättre. Inte så att hon verkar ha ont, hon ligger bara och stånkar och håller på och har det jobbigt, stackarn.
Dessa nätter gör mig trött och det känns som jag varje dag, när Vira lagt sig kl sju och vi har ätit, inom mig undrar om även jag kan få gå och lägga mig. Och inte helt sällan händer det: Jag ammar Lill på soffan och sen klarar jag helt enkelt inte av att vara vaken längre. En eller ett par timmar senare vaknar jag till liv och kan då vara vaken lite till, men det känns ju helt bedrövligt att inte klara av att vara uppe längre än till åtta-nio. Igår kom Ebba ner för att säga godnatt och då hade jag nog redan sovit en bra stund :)
Nätterna gör också att jag måste sova längre på morgonen, vilket i sin tur gör dagarna ofantligt korta... Det känns ungefär som att jag hinner städa undan efter resten av familjen, tvätta lite, vika tvätt, amma massor av gånger och sen är det dags att hämta Vira. Jag har samtidigt en lång lista på saker som jag skulle vilja/behöva göra som aldrig blir gjord. Det som däremot BLIR gjort är träning! Och det visar ju vad jag prioriterar! För visst hade det varit gött att byta ut gravidkläderna i garderoben mot de mer normala kläderna som ligger i en flyttkartong (också i garderoben) och visst hade det varit fint att få upp lampor i barnens rum och i sovrummet nu när det börjar bli ganska mörkt både på kvällar och morgnar. MEN ack nej. För jag prioriterar att träna, och nu kör jag nya Body Balancepasset så ofta jag bara kan. Det är grymt! Maglåten är, som jag skrev förut, helt fantastisk!
Och jag jobbar verkligen på att fokusera och glädjas åt det som BLEV gjort, istället för det som INTE blev gjort. Idag har jag tex dammsugit, tvättat, kört BB, plockat undan lite i "kartongrummet" (som snart kan börja kallas tex biblioteket, för nu är där bara 3 kartonger kvar!) varit i skogen med båda barnen och sen duschat med Vira OCH rakat benen minsann :) Så jag är nöjd för idag. Och klockan är snart nio och jag är fortfarande vaken. Halleluja! Nu ska jag gå och göra lite trevligt "amningste" åt mig själv och hålla tummarna för att Lills mage kan vara liiite mer medgörlig inatt.



Igår tog jag mig an följande utmaning: Handla med båda barnen! Puh!

måndag 24 september 2012

Nytt BB pass!

Nu har jag börjat köra Body Balance igen och häromdagen fick jag hem det senaste passet, det som presenterades på Les Mills Super Saturday i Stockholm för nån vecka sedan. Där kunde jag, av godkända skäl, inte vara närvarande vilket innebär att jag får DVDn på posten istället.
Och i fredags var det dags att köra för första gången och jag måste säga att det var ett ganska tufft pass. Eller så är jag bara i usel form :) I vanliga fall brukar jag känna att jag inte kan utnyttja passets hela potential när jag kör första gången, för man måste koncentrera sig på att hitta de olika rörelserna osv. Och då blir det ju inte lika jobbigt. Så känner jag för övrigt med de flesta grupp-pass; första gången får man försöka få ordning på rörelser och koreografi, och det är inte förrän man gått ett par gånger och passet sitter någorlunda som man kan ge järnet och verkligen ta ut sig. I vilket fall så kändes detta tufft redan i fredags; maglåten var apjobbig och jag har nu goda förhoppningar om att få tillbaka magformen till Thailandresan (februari).
Som ni ser fick jag en mycket ivrig och duktig liten medhjälpare på passet. Hennes ögon lyste och hon tittade ömsom på mig och ömsom på TVn och gjorde jättefin yoga :) Som Max skrev på Instagram: "Sådan mor, sådan dotter".


fredag 14 september 2012

Hitta magen igen

Idag fyller Lill två veckor och det firar vi just nu med att sitta inne och titta på stormen utanför. Det bara rasar ner barr från vår enda tall på tomten och jag tänker att det kommer vara jag som kommer kratta upp dem om det slutar blåsa nån gång :)
Jag känner hittills att kroppen återhämtat sig förvånansvärt bra och jag har så smått börjat göra en liten plank-armhävningscirkel varje kväll. Det innebär rak planka, sen varje sida, 45 sek på varje, och sen kör jag armhävningar tills ryggen inte orkar mer.
Ni glömmer väl inte att dissa sit-upsen efter graviditeten? Jag citerar Danijela Hodges och säger "Sit ups är den sämsta övning ni kan göra efter en graviditet". Här är några exempel på övningar hon nämner som är bra om man vill få tillbaka sin platta mage:

- Plankan i olika former
- Höftlyft på sidan
- Balansövningar
- Stående styrketräning för de stora muskelgrupperna
- Pilates
- TRX


Magens utveckling hittills: Vänster: Hemkommen från BB. Mitten: 1 vecka efter förlossning. Höger: 2 v efter förlossning


Lill sover gudomligt :) 





tisdag 11 september 2012

I'm back!

Nu ska jag försöka dra mig ur min bebisbubbla och damma av datorn som legat och vilat i ett skåp ett tag (kanske låter konstigt, men med en snart två-årig dotter kan man inte riktigt förvara datorer och annat spännande framme)
Lill har hittills skött sig exemplariskt, hon är en liten tvåa/trea som inte tar så stor plats. Idag har det dock tjorvat i magen och det har faktiskt skrikits några gånger. Jag har införskaffat Minifomdroppar och jag har kört en hel del "fisgympa" med henne och kanske har det hjälpt. Jag har också försökte bättra mig gällande att rapa efter maten, jag kan vara riktigt slarvig med det, men de somnar ju så sött när man gett dem mat och då känns det så jobbigt att riva upp dem, kasta över axeln och gå runt och tvinga fram en rap. Men nu har jag som sagt bättrat mig.
Kroppen har återhämtat sig oerhört väl, magen drog i hop sig fort och jag kände snabbt att jag mådde riktigt bra. Redan samma dag vi kom hem från BB tog vi en kort och ganska långsam promenad med Donkeyn och nu går jag varje dag och hämtar Vira på dagis. Tänkte börja gå lite längre rundor nu, kanske redan imorgon.
Annars har jag mjukstartat med Pilates som jag (och många andra) anser man kan börja med så fort det känns bra. Jag har jobbat med att få ordning på de inre magmusklerna och kört Mary Winsors 20 min pass med lite modifieringar (inga Roll ups och andra "raka" magövningar) och det känns så himla gött att komma igång igen! Och det är så himla skönt att inte ha en jättemage att ta hänsyn till hela tiden.
Så, nu kör vi! Hoppas ni är med för nu är det tillbaka i form som gäller, både konditionsmässigt och styrkemässigt!


Dagens form! (försök att inte kolla för mycket på vår temporära hallinredning i bakgrunden...)




måndag 3 september 2012

Förlossningsberättelsen!

Eftersom jag tror att många som läser det här är mammor eller mammor-to-be tänkte jag dela med mig av förlossningsberättelsen. Varnar känsliga läsare och folk som har svårt med mycket text :)

120830

Jag hade lyckats övertala Max att vi tillsammans skulle gå på sista träffen på föräldrautbildningen här i Svedala. Vi har inte varit på de två tidigare då vi haft förhinder och även tyckt lite att det inte var speciellt länge sedan vi gjorde det där och vi känner oss trygga i vår kunskap om förlossning och amning osv. Nu var det dags för BVC att informera och då tänkte jag att hade vi inget annat för oss kunde vi gå dit, mest bara för att träffa lite andra folk från bygden, för såna känner vi ju inte så många. 
Dessutom hade Therese, som jag fått kontakt med som är gravid och bor i Sjödiken hon med, sagt att hon går hos samma barnmorska som jag och att hon och hennes man skulle dit. 
Nåja, short story long, vi gick dit iallafall, både jag och Max och Inga var hemma och tog hand om Vira och Ebba. Redan när vi satt där kände jag att jag hade börjat få en del sammandragningar, som hade tendens att kännas lite mer regelbundna. De var inte speciellt jobbiga eller så, men ändå tydliga, som ganska intensiv mensvärk. Sen cyklade vi hem och fixade mat och de där sammandragningarna ökade i styrka ganska fort. Jag kunde plötsligt inte bara genomlida dem, utan var tvungen att sätta mig ner och andas igenom. Sen fick jag ju fara upp direkt och laga mat, fixa med Vira och sen, när sammandragning kom, kasta mig ner på sackosäcken, blunda andas, parera Vira som kastade sig efter mig och ville busa :) Ganska långt från hur det var med första barnet. Då hade jag ingen två-åring som kom rusande som ett litet snorigt ånglok och kastade sig på en mitt när jag satt i en värk. Eller kom brännande med sin Bobby-car och kraschade in i mitt smalben så jag fick svårt att bestämma vilket som gjorde ondast, värken eller krocken :) 
Men det gick bra det här med. Vi fick i oss mat och Vira gick och lade sig klockan sju som vanligt. Då stannade jag kvar i sovrummet och läste, och gick runt lite eftersom jag upplevde att värkarna kom tätare om jag rörde mig. När de rullade in kastade jag mig på sängen, alldeles platt med armarna längs sidorna, körde havsandning och med varje utandning dök jag ner i värken, liksom sjönk ner i bäckenet där det gjorde som ondast. 
Klockan åtta gick jag på toa och då gick slemproppen. Jag gick ner och meddelade Inga och Max att den hade gått och att det med största sannolikhet var på gång på allvar. Smsade lite med Klinte och Frida för att berätta läget. 
Sen tilltog värkarna och jag låg ner mest hela tiden. Först kunde jag läsa emellan, men sen blev även det svårt, det var för jobbigt att skifta mellan boken (på telefonen) och värk-timern. Max kom upp och lade sig bredvid mig i sängen och jobbade och fick till slut i uppgift att sköta klockningen då det blev för svårt för mig att hantera både app och värkstart. 
Jag tror klockan var runt tio när jag ringde in till förlossningen. Då hade vi googlat på hur långt det ska vara mellan värkarna när man är omföderska och fått svaret 5 min. Jag hade då väldigt regelbundna värkar med 5 min emellan och de varade i princip 1 minut åt varje gång. 
Hon på förlossningen sa dock " Står du ut med smärtan så kan du vänta till du har 4 min emellan". Och jag stod väl ut tyckte jag. Inte för att det var skönt, men jag tyckte jag hanterade det bra med andningen. 
Vi halv tolv hade jag börjat få en "liten" mellanvärk mellan varje "stor" värk. Dvs en som bara varade 30 sek. Jag började känna att vi kanske skulle åka in, mest för att jag förstod att det skulle bli ett helvete att hantera värkarna sittandes i bilen och gåendes från parkeringen in till Förlossningen. 
Klockan tolv prick checkade vi in på förlossningen på MAS. Vi ringde på klockan och en snäll kvinna kom och öppnade precis i samma ögonblick som en värk drar igång och jag står där med händerna kupade runt en vetepåse som jag har instoppad under tröjan och jag blundar, andas och fokuserar och de, Max och kvinnan håller tålmodigt dörrarna öppna tills jag är redo att komma in. Vi får ett rum, inga problem den här gången, verkar som vi är ensamma på förlossningen denna regniga torsdagkväll. Jag lägger mig ner och fortsätter helt enkelt mitt värkarbete på samma sätt som tidigare; havsandning och dyktekniken. Varje gång jag känner en värk rulla in fokuserar jag på att släppa alla spänningar i axlar och haka och bara dyka ner i smärtan och sjunka ner i bäckenet. Vid den här tidpunkten kör jag främst kaxig coachning i huvet, alltså "Bring it on, är det allt du har? Jag fixar det, kom igen bara!" Jag ser även till att njuta riktigt ordentligt när en värk ebbar ut, för det är bara himmelriket när det släpper :) 
Kvart i ett kommer barnmorskan, som hette Elna, in och undersökte mig. Öppen 7 cm! Känner mig grymt stolt över mig själv och high-fivar Max som sitter bredvid och äter godis och läser bok. Hans roll i mina förlossningar blir tyvärr inte så stor, fast hans närvaro och stöd och stora hand på slutet är ju helt ovärderliga. Men i övrigt får han bara sitta och titta på när jag andas :) 
BM frågar iaf om jag vill ha lavemang och det tog jag förra gången så jag tackade ja. Aldrig en mysig upplevelse såklart, men man står ju ut. 
Därefter skulle jag duscha och då blev det riktigt stökigt. Jag drog igen dörren till toan och insåg inte att den automatiskt låstes då, vilket innebar att Max typ fick panik därute. "Du får ju inte låsa dörren!!!" samtidigt som jag fick värk och var tvungen att kasta mig på toastolen och försöka hantera smärtan. Det var riktigt stökigt att duscha och samtidigt ha värkar, jag ville ju bara ligga på sängen där jag kunde fokusera och slappna av. Att ta emot värkarna stående var inte alls lika kul och jag sprutade av misstag ner hela elementet för jag hade värk och blundade och kunde inte alls styra munstycket :) 
Nån gång lite senare kom Elna tillbaka och frågade om jag ville ha lite lustgas, vilket jag tackade ja till eftersom det ju funkade så bra förra gången. Dock upplevde jag inte samma sensation den här gången, gasen tog inte udden av värkarna lika effektivt och jag tyckte inte det där munstycket var så särskilt samarbetsvilligt. I mitt lustgasrus analyserade jag smärtan och kom fram till att det kändes som om någon långsamt placerade en sån där båtcontainer med bly på mitt bäcken. Bara lät den sänkas ner liksom "Här ställer jag den" för att en liten stund senare ångra sig och "Eller nä, förresten, jag ställer den nån annanstans." För att sen komma tillbaka igen "Fast kanske står den bra här ändå..." 
Smärtan gick nu långt ner i benen och min mentala coaching hade gått över till mer "Du fixar det, nu är vi snart uppe på toppen, håll ut, snart avtar det. Nu, nu känn hur det ebbar ut. Håll ut hela vägen. Lite till bara."
Det kändes som det höll på i en evighet och jag var hyfsat rastlös och ville bara att det skulle bli färdigt. Nån gång vid halv tre tror jag att jag frågade Max: "Men varför händer inget? Ska de inte komma och göra nåt mer? Vi har ju varit här jäääättelänge!!"Jag tror att Elna kom där nån gång också, jag fick henne att höja lustgasen ett snäpp och hon lovade att komma kvart i tre och undersöka mig igen. 
Kvart i tre låg jag och undrade "Men kommer hon inte snart då???" Och såklart kom hon, tio i tre. Undersökte mig och sa "Du är fullt öppen. Jag tror att om vi tar vattnet nu så kommer bebisen." Och jag sa "Ja, men då tycker jag vi tar vattnet så vi kommer vidare med det här." 
Så de tog vattnet, det var en annan tjej där med. Sen sa Elna "Du kan ju prova trycka på lite." Och då gjorde jag det och då kom krystvärkarna rullande. Nånstans här missuppfattade Elna längden på en värk vilket gjorde att bebin fastnade lite, men det var inget jag direkt märkte av, jag lydde bara deras order och påhejningar och sen njöt jag till fullo av den där läskiga känslan när bebin ploppar ut och man vet att nu är det över! Och sen att få träffa henne, det lilla pyret! Alldeles underbart! 
Eftersom hon fastnat lite var hon lite blå och smurfaktig hela första dygnet, men nu har hon fått en mer normal hudfärg och är hur fin som helst! 

Nu är hon här!

Tjihoo! Nu är vi tillbaka! Och ja, nu har det blivit vi, äntligen!
Från att ha varit gravid enbarnsmamma har jag nu blivit ogravid tvåbarnsmamma! Känns helt sjukt när man tänker på det på det sättet :)
Den 31 augusti 3:04 föddes en liten tjej, som med största sannolikhet kommer få heta Lill. Hon var 49 cm lång och vägdes in på 3115 g. En bjässe jämfört med storasyrran alltså!